<?xml version="1.0" encoding="ISO-8859-1"?>

<rss version="2.0">
<channel>
<title>spelbloggen.nu - krönikan</title>
<description>din guide till miljonerna</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp</link>
<language>sv-se</language>
<copyright>spelbloggen 2008</copyright>
<managingEditor>xxxxxxxxxxxx</managingEditor>


<item>
<title>Sjuka skidåkare</title>
<description>Det är exakt två år sedan. Det föll ett regn över Stockholm. Det hade skyfflats tonvis av snö till Slottet; det var dags för den årliga slottsssprinten. Charlotte Kalla hade precis slagit igenom. Stockholmarna gick man ur lägenhet för att se den nya svenska stjärnan in action.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men Charlotte Kalla föll redan i första loppet och fick följa resten av tävlingarna från sidan. Jag stod under samma paraply i målfållan som Svenska Dagbladets utsände. Två meter framför oss: Charlotte Kalla och Anna Haag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
- Paraplyet är ju stort. Ska de verkligen stå där och få regn på sig och bli förkylda, sa paraplymannen bredvid mig.&lt;br&gt;
- Nej, det är ju onödigt, sa jag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Så där stod vi sedan, Charlotte Kalla, Anna Haag, paraplymannen och jag och följde slutspurterna i finalerna. Paraplymannen hävdade visst häromdagen att han hade en förtjänst i medaljerna borta i Vancouver. Typ:&lt;br&gt;
- Om de hade blivit förkylda för två år sedan, så skulle deras träning ha förstörts, och då skulle de inte ha varit lika bra i dag...&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Långsökt? Ja, visst. Men nu säger rapporterna från Kanada att både Anna Haag och Charlotte Kalla är sjuka och kommer att missa stafetten. Kanske saknades något därborta. Kanske saknades en man med paraply.
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=86</link>
<pubDate>2010-02-24 12:19:09</pubDate>
</item>

<item>
<title>Förra OS!</title>
<description>Jag gav fan i allt. Satte mig på ett plan, med destination Quito. Det var för fyra år sedan, och jag skulle ansluta och andas hög luft och sedan lite djungeltur och därefter Galapagos-öarna i en vecka. Där blev jag såklart sjuk, men jag såg ändå pingviner, hajar och en helvetes massa sjölejon.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Flygresan hem gick Quito-Houston-Paris...och just där, då. I Paris. En världsstad. På Charles de Gaulles, kanske den mest otidsenliga flygplatsen i hela västvärlden. Just då, men inte där, under en mellanlandning på fyra timmar, pågick OS-finalen mellan Sverige och ... vilka de nu mötte.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sprang runt som en råtta där, på flygplatsen. Fanns det någon som visade hockey? OS? Eurosport? Tre nej. Fanns det ens en TV där, i vänthallarna? Nej.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var lite trist. Att inte få se det där skottet från Nicklas Lidström. Att inte få se det svenska guldet. Flög i stället hem, slog på tv:n fick se det i repris.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu åker jag igen, mitt under ett OS. Jag kommer att missa Charlotte Kallas medalj och lite mer, men den här resan är bättre tajmad. Jag är hemma igen, sista OS-veckan. Om nu den är något att ha. Man brukar bli mätt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Och Tre Kronor? Inte guld. Inte silver. Blir det ens semifinal? 
&lt;br&gt;
I doubt.
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=85</link>
<pubDate>2010-02-05 23:28:41</pubDate>
</item>

<item>
<title>Tystnaden talar</title>
<description>Visst är det märkligt. Lars Lagerbäck förde Sverige till fem slutspel. Får han något nytt jobb? Inte. Roland Andersson var hans assistent under de sista fem åren. Får han något nytt jobb? Inte.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Svenskar som pysslar med fotboll står inte så högt i kurs, helt enkelt.&lt;br&gt;
- Det har varit dödstyst, säger Tobias Hysén, om eventuella utlandsplaner närmaste tiden.&lt;br&gt;
Det är ändå en kille som vann den allsvenska skytteligan med 18 mål och som numera är att betrakta som ordinarie i en svensk landslagstrupp.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Lika märkligt: Ivan Obolo varvar ner i argentinska andradivisionen, den andre skytteligavinnaren Wanderson har åkt runt bland c-klubbar i Europa och visat upp sig. Och i Turkiet hölls ett träningsläger för svenska Bosman-spelare, som mynnade ut i ... just ingenting. Lägret skulle vara ett skyltfönstret för hugade spekulanter, men blev knappast så.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Och Sven-Göran Eriksson ruttnar bort i Notts County, &quot;Chippen&quot; i Saudiarabien, Johan Elmander gör mest ingenting i Bolton, allsvenska profiler som Henrik Larsson och Mattias Thylander har slutat... Det finns bara två kungar. En av dem bor nere i Barcelona. Den andre i New York.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Hasse Backe glider runt i världen på en räkmacka. Sedan han slog sig i slang med Svennis har han haft en lysande tillvaro. Massa pengar och inget ansvar i Manchester City och Mexiko. Lite mindre pengar och inga krav i Notts County. Nu tränar han ett klubblag i New York - och man kan ju tänka sig många tråkigare jobb än att 1) tjäna bra med pengar, 2) bo i världens häftigaste stad och 3) träna ett lag som ingen bryr sig om. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I dagarna är det förresten dags för det kinesiska nyåret. Vi lämnar Råttans år - och går in i Tigerns år. Som om vi inte redan vore där. Tiger Woods-affären tar aldrig slut. Men vem får den första exklusiva intervjun med Elin?
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=84</link>
<pubDate>2010-01-26 12:35:20</pubDate>
</item>

<item>
<title>Federer är störst!</title>
<description>Ett decennium går mot sitt slut. Det görs listor överallt, över 00-talets nästa idrottare. För mig är valet glasklart. 15 Grand Slam-vinster talar sitt tydliga språk. Dessutom har Roger Federer vunnit på alla underlag. Tiger Woods har &quot;bara&quot; tolv Majors under 2000-talets, och han håller på med en sport/ett spel som inte alls har samma konkurrenssituation som tennisen. Men att de ska vara etta och tvåa, det råder det inget tvivel om.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Svenskarna, då? Det blir mest tjejer. Annika Sörenstam, Anja Pärson, Carolina Klüft och så den långe från Rosengård, såklart. Zlatan är vår bästa manliga idrottare under 00-talet. Fredrik Ljungberg, Niklas Lidström och Peter Forsberg kommer också högt upp på listan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Om några timmar är ett nytt år här.&lt;br&gt;
Här kommer en liten önskelista:&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
* AIK visar vägen och blir första svenska lag att kvalificera sig till Champions League sedan Helsingborg lyckades i slutet av förra seklet.&lt;br&gt;
* Tre Kronor försvarar sitt OS-guld från Turin. Överhuvudtaget blir spelen i Vancouver en osannolik svensk framgångssaga. Skidskyttarna sopar rent, och i obskyra sporter som knappt någon har hört talas om regnar det in medaljer. Charlotte Kalla överträffar sig själv och blir sjua på paraddistansen tio kilometer.&lt;br&gt;
* Robin Söderling tar sig in på fem-i-topp och står som slutsegrare i US Open efter att ha vänt ett 0-2-underläge finalen mot Roger Federer. Rafael Nadal rasar på rankingen och tennisdomarna har äntligen modet att bestraffa spanjoren varje gång han drar ut på tiden och bryter mot reglerna mellan bollarna.&lt;br&gt;
* Eftersom Erik Hamrén inte hör av sig till Zlatan, tar den långe från Rosengård ett privatplan upp till Trondheim där han förklarar för den svenske förbundskaptenen att han gärna är med i landslaget igen. Hösten blir ett segertåg. Sverige inleder EM-kvalet med fyra raka vinster och Zlatan gör mål i alla matcher.&lt;br&gt;
* Marcus Berg blir ordinarie i Hamburg och öser in mål. Markus Rosenberg flyttar till Holland och börjar ösa in mål.&lt;br&gt;
* Sveriges regering, oavsett vilken det är efter valet, tar sitt förnuft till fånga och inser att det är omodernt och ekonomiskt idiotiskt att INTE söka stora idrottsarrangemang.&lt;br&gt; 
* Till sist: Spelbloggen får ännu fler läsare, och ännu fler som engagerar sig och delar med sig av sina tips i forumet. Dessutom sitter spelen ännu bättre än i år!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Gott Nytt År!
 &lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=83</link>
<pubDate>2009-12-31 15:14:54</pubDate>
</item>

<item>
<title>Den döda fläcken snart inte död</title>
<description>Kungsbacka kommun är Sveriges 27:e största kommun, sett till invånarantalet (72 676). På det idrottsliga planet däremot är det ett skitställe på jorden.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Säsongen 1998/99 gjorde Bräckans Innebandyklubb ett gästspel i innebandyns elitserie. Sedan dess har det varit torka när det gäller lagidrotter. Visst kommer golfspelarna Fredrik Jacobson, Johan Edfors och Sophie Gustafsson därifrån. Men fotbollen och hockeyn är på gärdsgårdsnivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kungsbacka ligger på platsen efter Luleå i kommunrankingen. Luleå har ett elitserielag i hockey, har fotbollslag som ibland dyker upp i Superettan, har ett av Sveriges bästa basketlag… Kungsbacka ligger precis före Skellefteå (som har elitseriehockey, elitserieinnebandy och lite annat) och Solna (som med hjälp av mäktiga AIK har elitlag eller snudd på det) i fotboll (damer och herrar), hockey (damer och herrar), innebandy, handboll och basket. 
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men något konstigt håller på att hända. För ett par veckor sedan tog Vallda TK klivet upp i elitserien i tennis. Vallda är en liten håla dit man främst åker sommartid för att bada. Prestationen är fantastisk och enastående, inte minst eftersom halva laget består av ”äkta” Valldaspelare. Sedan går det såklart att diskutera – säger detta mest om tennisklubben i norra Halland, eller säger detta mest om hur svensk tennis överlag mår?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Och nu är Aranäs herrlag på väg upp i handbollens finrum. Under många har den gigantiska föreningen försett elitserieklubbarna i närliggande Göteborg med skickliga spelare. De tre bröderna Franzén, Fredrik Ohlander och Pelle Linders är bara några. Men till hösten kan alltså plantskolan få elitseriestatus. Kul!
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De gängse uppfattningarna i Kungsbacka är: ”Det är för nära Göteborg för att ha elitlag i några sporter”. Och: ”Det här är en småföretagar- och tjänstemannakommun, och det är bara riktiga arbetarkommuner som kan ha bra idrott”. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De där teorierna är inte dumma. Har själv bott där i ett antal år, och vet hur det är. Men Vallda TK och HK Aranäs bevisar motsatsen. Och det är jävligt roligt. 
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=82</link>
<pubDate>2009-12-21 16:29:53</pubDate>
</item>

<item>
<title>USA</title>
<description>Precis hemkommen från New York. Tillbringade en tidig kväll i Madison Square Garden. New York Knicks mötte Orlando i NBA, och det var aldrig något snack. Gästerna ökade tempot lite när de kände för det, och vann med tolv poäng eller något till slut. Men publiken brydde sig inte så mycket. De gick hem, som vore det ett biobesök de varit på.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är märkligt med idrott i USA, hur det kan vara fullsatt och visserligen livligt på läktarna - men det finns inga hejarklackar, inga som verkar ta idrotten på blodigt allvar. Kanske därför de inte har huliganproblem over there? Det är bara en stunds underhållning, och ibland vinner ens lag och ibland förlorar det.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det som slog mig var hur dåliga några av spelarna var. Riktigt dåliga. En snubbe i Knicks heter Harrington och han kan ha varit en av de sämsta spelarna som jag någonsin sett. Han var livrädd för bollen. Han hoppade omkring med ett fånigt pannband och såg helt väck ut. Sedan direkt till Google. Jo, snubben drar in tio miljoner dollar per år. 70 miljoner kronor. Kom aldrig att säg att Zlatan är överbetald!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Någon dag senare på en sportbar på 40:e gatan. Barcelona-Real Madrid på ena tv:n, på den andra en NFL-match. En snubbe som hette Howard Green i New York Jets hade en mage som påminde om Bantar-Björns. Han var brutalt fet och så långtifrån idrottsman man kan komma. Tack vare Google: 5 miljoner kronor i årslön. Å andra sidan har han nog ett matkonto större än alla andras på denna planet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men matcher i olika sporter i all ära. Det enda det snackades och skrevs om i USA var Tiger Woods och hans otaliga kvinnoaffärer och mystiska bilkrasch. I varje tv-soffa, på varje tidnings förstasida var det Tiger hit och Tiger dit. Det är en story som har allt, precis allt. Den mannen tjänar - visserligen med reklamintäkter och annat - en miljard kronor om året. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Han är värd varenda cent. I alla fall i jämförelse med löjden Harrington och tjockisen Green. 
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=81</link>
<pubDate>2009-12-02 19:24:10</pubDate>
</item>

<item>
<title>En ny tid för landslaget</title>
<description>Lars Lagerbäck har sagt många underfundiga, lustiga, konstiga, idiotiska, eftertänksamma saker genom åren. Häromdagen uttalade han sig om tiden efter förbundskaptensjobbet. Han berättade hur han åkte hem till Hälsingland, promenerade i skogen och han sa:&lt;br&gt;
- Jag höll på att spåra ur...
&lt;br&gt;
Hur spårar Lagerbäck ur? Tar han ett rep och hänger upp det i första bästa träd? Super han sig full? Kan han plötsligt stå med en Kalashnikov på Sergels Torg och bara meja ner folk? Jag vill inte veta, för det bästa är om Lagerbäck trots allt INTE spårar ur.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det mest underliga är hur tyst det är kring Sveriges mest framgångsrika förbundskapten genom tiderna. Det finns två helt perfekta och lediga jobb för den före detta gymnastikläraren. Både Hammarby och Djurgården behöver nya tränare.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Han skulle göra braksuccé i Bajen. Det är jag säker på. De grönvita från södra Stockholm står för precis allting som Lagerbäck inte representerar. Just därför skulle kombinationen vara så bra. Lagerbäck skulle bygga laget bakifrån, lära spelarna offsidefällor och passningsskuggor. Han skulle kunna utveckla de där unga spelarna som spelar i farmarlaget och som alla säger är så bra. Med Lagerbäck vid rodret skulle Hammarby springa i genom Superettan nästa år med en tabellrad i stil med 19-9-2 och en målskillnad på 38-18. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Medan Hammarby står utan vd, ordförande, sportchef, tränare och spelare är läget det omvända i Djurgården. Där har det pågått en maktkamp som ordförandeskapet, och nu kommer Tommy Jacobson in med nya sköna miljoner och Ingvar &quot;Putte&quot; Carlsson är med i kulisserna. Det är alltså ungefär som förr. Men stackars André Jeglertz ska väl knappast leda laget nästa säsong? När Djurgården hade  guldfest ... nej, förlåt ... när de firade sin kvalseger på Café Opera häromveckan, tryckte Jeglertz ensam i ett hörn. Ingen ville tydligen prata med honom. Inga spelare, inga fans.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Om Lagerbäck fick chansen att ta över Djurgården redan nu skulle laget definitivt vara något för övre halvan redan nästa säsong. Tabellraden? 14-9-7 och en målskillnad i stil med 38-28.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ge Lagerbäck ett nytt jobb någon. Nu.&lt;br&gt;
Annars finns ju risken att han spårar ur.
 
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=80</link>
<pubDate>2009-11-16 11:31:44</pubDate>
</item>

<item>
<title>Stackars Hamrén</title>
<description>Läste någonstans att en dokusåpa som handlar om Ullared drog mer publik än Fotbollsgalan. Det säger väl det mesta.  Att arrangörerna inte lyckas få dit Zlatan är en sak. Att de misslyckades med Henke Larsson, som bor sju mil bort, är däremot ett präktigt fiasko.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men kanske vill spelarna inte bli hånade av en proppmätt Adam Alsing? Han, som trodde att Caroline Seger är en anfallsspelare.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Erik Hamrén har sannerligen fått en tuff början på sitt nya jobb. Zlatan tvekar, Olof Mellberg tvekar. Ett antal komplementspelare har redan tackat för sig. Men det är dags att bygga nytt, och då kanske inte ens den hamrénske kelgrisen Rade Prica från Rosenborg är ”något nytt”. Han har annars varit grym i Tippeligan i höst och skjuter frisparkar som ingen annan svensk. Sök på youtube, och du lär hitta en handfull.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är nästan ett år till Sverige ska spela tävlingslandskamper igen. Ingen vet hur statusen är hos de svenska spelarna då – vem som är helt ur form, vem som är långtidsskadad, vem som har slagit igenom på våren 2010. Men utifrån i dag vill jag se denna startelva: Andreas Isaksson – Mikael Lustig, Olof Mellberg, Per Karlsson, Behrang Safari – Rasmus Elm, Anders Svensson, Kim Källström, Tobias Hysén – Zlatan Ibrahimovic, Marcus Berg. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Per …vem?&lt;br&gt;
AIK:s formidable mittback.&lt;br&gt;
Grabben gör aldrig ett misstag, är dessutom bra med bollen – och har varit en av de absoluta nyckelspelarna (och doldisarna) i AIK:s suveräna lag i år. 
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=79</link>
<pubDate>2009-11-10 12:26:50</pubDate>
</item>

<item>
<title>Italiensk fotboll</title>
<description>Det var kul. Att se. Att titta på. När italiensk klubbfotboll återupprättade sin heder.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag hävdar med bestämdhet att de sista trettio minuterna mellan Real Madrid och Milan häromkvällen är någon av de bästa fotbollshalvtimmar som har spelats. Genom tiderna. Tempot, bollsäkerheten, anfallsviljan, utmanarglädjen, tekniken... Ja, hur mycket ska rabblas upp?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Detta var alltså en gruppspelsmatch i Champions League; det mest fantastiska koncept för klubblagsidrott som har skapats och det var självaste Lennart Johansson som drog igång det. Bara en sådan sak. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Blir konfunderad när människor i min närhet säger: &quot;Det där var en jävla tråkig match!&quot;. Tråkig, för vem, undrar jag? Andra halvleken hade fyra mål, ett par målvaktstabbar, fantasifulla lösningar, framspelningar som skar rakt igenom, avslutningar som var kliniska, ett regelrätt mål som blev bortdömt, en skallning, en desperation - och en före detta världsetta (Ronaldinho) som var sämst på planen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men hoppet kommer tillbaka. Hoppet om Italien. De regerande världsmästarna. Ett Serie A som är på dekis. Men här visade Milan att italienska lag inte bara kan. De kan även vilja. Och när de vill - ja, då är det jävligt bra!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Milan har antagligen världsfotbollens mest korkade president. Men Milan har också de häftigaste dräkterna, de stoltaste spelana, den mest hänförande arenan, det coolaste tifot, den mäktigaste allsången, de vackraste spelarna, de...ja, Milan har allt. Nästan allt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tack Milan. Tack, för att ni gav hoppet om Italien en skjuts i rätt riktning.
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=78</link>
<pubDate>2009-10-22 23:43:45</pubDate>
</item>

<item>
<title>Sista matchen med gänget</title>
<description>Med Henke Larsson vet man aldrig. Med Lars Lagerbäck vet man alltid. 38-åringen kan mycket väl göra comeback i landslaget igen, även om han säger att kvällens match är karriärens sista i den gula tröjan. 61-åringen kommer däremot aldrig mer att vara förbundskapten för Sveriges landslag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Minns en tidig intervju jag gjorde med Lagerbäck. Han sa, apropå det delade ledarskapet med Tommy Söderberg:&lt;br&gt;
- Vissa kallar oss Lars-Tommy. Buntar ihop oss till en person. Det tycker jag är respektlöst, eftersom vi är två helt olika individer.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vet inte vem det säger mest om. De som konsekvent körde med Lars-Tommy, eller om förbundskaptenens brist på ... humor. Det är ingen slump att han har blivit utsedd till &quot;Sveriges tråkigaste man&quot; av Filip &amp; Fredrik. Eller om det var &quot;Sveriges tråkigaste människa&quot;.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Å andra sidan: Lagerbäcks roll har aldrig varit att vara en ståupp:are. Han har tack och lov heller inte givit sig in i den branschen. Vid ett annat tillfälle, långt senare, avslutade han en personlig intervju med orden:&lt;br&gt;
- Bra frågor! Bra fotbollssnack!&lt;br&gt;
Då hade vi snackat om bristen på vänsterfotade svenska juniorer, mittfältsdiamant och fasta situationer...&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den före detta gymnastikläraren hävdar själv att han bara har gjort ett enda misstag som förbundskapten, och det var när han bytte ut Kim Källström mot Anders Svensson redan i halvtid mot Nordirland borta. Det hade vait enkelt och billiga poäng att rabbla upp fler felaktigheter, men det tjänar liksom ingenting till. Inte nu.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
På en fråga för en tid sedan om Lars Lagerbäck skulle vilja träna något utländskt klubblag och vilket som i så fall är hans drömland, svarade han.&lt;br&gt;
- Schweiz...&lt;br&gt;
Vilken annan tränare eller förbundskapten skulle dra till med ... Schweiz?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu är det sista kvällen med gänget. Strax efter halv elva kommer Lagerbäck att vagga genom korridorerna under Råsundas läktare, sätta sig på podiet och hålla sin sista presskonferens som svensk förbundskapten. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ingen kommer att fälla några tårar. Men lite speciellt, det är det allt. &lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=77</link>
<pubDate>2009-10-14 16:26:49</pubDate>
</item>

<item>
<title>Frölunda och Pim-Pim</title>
<description>Har just kommit hem från Gävle och sett en intetsägande hockeymatch mellan Brynäs och Frölunda. Den slutade 1-2. För ett år sedan hade den slutat 2-1. Vad har hänt med Frölunda, som plötsligt vinner utan att vara bra?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag slängde iväg frågan till den alltid lika sympatiske Johan &quot;Honken&quot; Holmqvist efteråt. Han sa:&lt;br&gt;
- Vi litar mer på vårt eget spel nu.&lt;br&gt;
Han sa också:&lt;br&gt;
- Vi har fått ihop ett förbannat gott gäng i år.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det där sista ger naturligtvis den som gillar konspirationer lite...vatten på kvarnen. Var det inte ett gott gäng ifjol? Vad har hänt? Vem har försvunnit, vilka har kommit?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
När vi ändå är inne på just konspirationer. Idag stod Roland Andersson, den assisterande förbundskaptenen i fotboll, och drog paralleller mellan landslaget och Anna Anka på en presskonferens. Han sa också (och detta var besk mediekritik):&lt;br&gt;
- Jag gillar inte den förfalskade historiebeskrivningen av förra bortamatchen mot Danmark. Det stod inte 3-3 och domaren avbröt inte för att det sprang in en man på planen. Vi vann, så enkelt är det.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jaha.&lt;br&gt;
Men hur vann Sverige?&lt;br&gt;
Dessutom tyckte han att landslaget fick orättvis kritik efter Malta-matchen, en match vi vann på tur och med nöd och näppe och där en rakryggad Anders Svensson exempelvis sa efteråt att &quot;det var en riktigt dålig match&quot;. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Konspirationer, var det ja. Tennisspelaren Joachim &quot;Pim-Pim&quot; Johansson borde också vara en man för dessa teorier. Idag slog han Lleyton Hewitt, rankad 26:a. Fatta. Hewitt är dessutom en spelare som borde passa Pim-Pim illa. Hewitt har suveräna returer. En gång var de nästan släkt. Pim-Pim polade med syster Hewitt. Lleyton själv höll ihop med Kim Ciljsters. Och vid ett tillfälle firade de alla fyra jul tillsammans i Australien, och höll igång mellan måltiderna med lite mixed-dubbel ... Sedan dess har Pim-Pim först avverkat Jenny Kallur och därefter gjort golfproffset Johanna Westerberg på smällen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den elake kan naturligtvis hävda att Pim-Pim byter flickvänner oftare än han spelar matcher på ATP-touren. Det är såklart inte sant. Bara nästan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men hur lång tid (läs: hur många timmar) tror ni att det tar innan Pim-Pim är skadad igen? Eller snuvig? Eller har feber? Och lämnar walk-over, och blir borta ett halvår. Eller år.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den killen om någon borde ge upphov till en jävla massa konspirationsteorier...
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=76</link>
<pubDate>2009-09-30 01:42:34</pubDate>
</item>

<item>
<title>Dumskallarnas sammansvärjning</title>
<description>

Det finns vissa styrelser och organisationer som mest påminner om en av de tio bästa böckerna som har skrivits. Tänker på den fantastiska ”Dumskallarnas sammansvärjning” av J K Toole. Inte läst den? Gör det. Nu.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det finns många mer eller mindre inkompetenta styrelser – vi ser det nästan dagligen i nyhetsrapporteringen från bank- och finansvärlden, från närlngslivet och inte minst från idrottslivet. Hammarby har Sveriges mest trogna supporterskara, med en kärna på 10 000 galna Söderbor. Ändå misslyckas klubben att ha en anständig ekonomi, ändå misslyckas klubben att nå sportsliga framgångar. Det är något som är ruttet rakt igenom.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men den största samlingen idioter som finns måste ändå vara Internationella Tennisförbundet. Skrev i går om grodätaren Richard Gasquet. Han åkte fast i ett dopingtest i våras eftersom han hade spår av kokain i kroppen. Ostronsnubben drog världens mest häpnadsväckande vals: Han sa att han hade varit på nattklubb i Miami och hånglat med en tjej om hade tagit kokain, och att substansen på det viset hade kommit in i hans system. Tennisförbundet köpte allt, och stängde av honom tre månader i stället för två år.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En annan Kalle Anka-organisation är ATP. Argentinaren Guillermo Coria klarade sig 2002 undan med sju månaders avstängning efter att ha testats positivt för anabola stereoider. ATP motiverade det låga straffet med att sydamerikanen saknade skolutbildning och därför inte kunde förstå vad pillerburkarna innehöll. Dessutom har ATP satt munkavle och intervjuförbud för – domarna! &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
”Dumskallarnas sammansvärjning”, heter som sagt boken. Det finns en hel del som borde läsa den.

&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=75</link>
<pubDate>2009-09-23 16:22:14</pubDate>
</item>

<item>
<title>Lagerbäcks syn på landsaget</title>
<description>Han gör det igen. Och igen. Lars Lagerbäck. Det började redan förra veckan, i Stockholm, i torsdags. Då sa han på en pressträff:&lt;br&gt;
- Vi har ju haft lite olika synpunkter om vår match mot Trinidad/Tobago...&lt;br&gt;
Den gamle gympaläraren hävdar med en dåres envishet att Sverige gjorde en mycket bra inledningsmatch i VM 2006. Med jämna mellanrum tar han upp den där matchen - kanske för att reta alla journalister som totalsågade Sveriges insats.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;

Ett krampaktigt &lt;a href=&quot;http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/bank/article5768406.ab&quot;target=&quot;_blanket&quot;!&gt;Sverige&lt;/a&gt; vann mot Malta med matchens enda mål. Det var ett självmål i 81:a minuten. Sverige hade en makalös tur - igen. Och kan faktiskt ta sig till 
&lt;a href=&quot;http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/landslagsfotboll/vmkval2010/article5767926.ab&quot;target=&quot;_blanket&quot;!&gt;VM&lt;/a&gt; av egen kraft.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men Lagerbäcks självkritik är inte så mycket hurra över. Varenda spelare och till och med hövdingen 
&lt;a href=&quot;http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/landslagsfotboll/vmkval2010/article5768415.ab&quot;target=&quot;_blanket&quot;!&gt;Lagrell&lt;/a&gt; talade om dåligt svenskt spel. Då säger istället Lagerbäck:&lt;br&gt;
- Jag är väldigt nöjd med spelarna.&lt;br&gt;
Och:&lt;br&gt; 
- Frånsett att vi inte sätter chanserna så tycker jag de gör en helt godkänd insats. Jag tappade faktiskt räkningen på målchanserna redan i första halvlek.&lt;br&gt;
Och:&lt;br&gt;
- Killarna gör det fantastiskt!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Efter att ha följt landslaget i massa år, är jag tveksam till om uttalandena ska tolkas som humor. Det är liksom inte Lagerbäcks stil, att skämta på det viset. Samtidigt: Han kan inte mena allvar! Jag kan i alla fall inte minnas när jag senast såg ett så statiskt, stillastående, fantasilöst och emellanåt viljelöst svenskt landslag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De här nya uttalandena är på samma nivå som allt Lagerbäck har sagt - och kommer att säga - om matchen mot Trinidad/Tobago. De är fullt i klass med det där snacket om att &quot;Roque Santa Cruz är en av världens fem bästa anfallare&quot; inför VM i Tyskland.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Killarna gjorde det inte fantastiskt på något sätt. Lagerbäck pratar om att vi hade marginalerna EMOT oss, men varenda vettig människa kan ju se att vi hade en sagolik tur som fick tre poäng mot Ungern, och att Fru Fortuna var på vår sida även nere på Malta.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nästa gång möter vi Danmark. Bra det. För finns det någon sanning om Lagerbäck och detta landslag, så är det att vi (nästan) alltid höjer oss när vi möter bättre lag. Och danskarna är bra. Riktigt, riktigt bra. &lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=73</link>
<pubDate>2009-09-10 10:12:58</pubDate>
</item>

<item>
<title>Allsvenskan väst-Europas sämsta liga?</title>
<description>Ärligt talat. Jämfört med truppen i våras kom IFK Göteborg till spel utan landslagsbacken Adam Johansson, utan U21-kungen Mattias Bjärsmyr, utan landslagstruppspelaren Pontus Wernbloom, utan supertalangen Robin Söder utan Sebastian Eriksson ... och med en Tobias Hysén som är halvskadad. Ändå spelade laget ut IF Ellos efter noter. 4-0 blev det. Det är ... på sitt sätt skrämmande.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vilket lag vinner allsvenskan i höst? Jag har hela tiden hävdat ett Ellos är bäst. Ellos har mest kreativa spelare, det överlägset bästa mittfältet - och Ellos har Teddy Lucic. Men efter utskåpningen på Gamla Ullevi vetefan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
IFK Göteborg, då? Nja, alltså ... den startelva som 031:arna ställer på benen numera skrämmer man inte ens Vaduz med. Och detta var blott tredje segern på de nio senaste matcherna. Men Blåvitt har en stabil backlinje, allsvenskans i särklass bästa målvakt och en pånyttfödd Stefan Selakovic. Det kan räcka en bit.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
AIK toppar serien och det är en fullständig gåta. Sidleds-Dulee och tröge Nisse Johansson (hur i helsike har han kunnat spela i Premier League?) är naturligtvis ordinarie. AIK har en spelare av klass, och det är Ivan Óbolo. Men AIK kan nästan inte göra mål och om Gnaget vinner guld är det den sämsta startelvan som har lyft Lennart Johanssons pokal (eller hette den von Rosens pokal på den tiden?) sedan Hammarbys 2001. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I dagsläget lägger jag mitt tips på Kalmar. Trots att Rasmus Elm nu försvinner. På mindre än ett år har två bröder Elm, César Santin och Patrik Ingelsten flyttat söderöver. Ändå blir Kalmar bara bättre och bättre för varje omgång som går.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kalmar - eller möjligtvis Ellos. Det är mitt tips.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Och apropå Hysén. Råkade på Glenn häromveckan i Göteborg. Han var precis som vanligt. Berättade anekdoter om hur han gjorde bort sig på Pridefestivalen och sa saker backstage som inte direkt var politiskt korrekta. Men, så konstaterade den gamle mittbacken självkritiskt:&lt;br&gt;
- Om man har stått på Frediksskans och skrikit &quot;Tobbe är klar&quot; - ja, då kan man fan säga vad som helst.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Han har en poäng där.
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=72</link>
<pubDate>2009-08-30 23:05:50</pubDate>
</item>

<item>
<title>Mötet med Slesarenko</title>
<description>Saxade 1,25 i somras, barfota på en ojämn gräsmatta utan madrass och med minimal ansats. Det kändes bra i hela kroppen, att man bara ligger sisådär 75-80 centimeter efter tjejernas världstopp. Det är något speciellt med höjdhopp, och en del av det får vi skylla Patrik Sjöberg för.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Få idrotter är så bra tv-anpassade som just höjdhopp. Det är enkelt att förstå (hoppa högst vinner). Samtidigt finns de där tre försöken och att man kan spara hopp som en otrolig krydda. Hur många gånger har man inte svurit och svettas när Stefan Holm, Kajsa Bergqvist och några till varit i final i stora mästerskap?
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ikväll handlar allt om Ariane Friedrich och Blanka Vlasic. Vem av giganterna ska vinna, och har Emma Green chans på bronset? Själv håller jag tummarna lite extra för ryskan Jelena Slesarenko, och nu ska jag berätta varför.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var förra sommaren på en tjusig restaurang i Stockholm som heter Stallmästaregården. En man som heter Lorenzo Nesi och som alltid har flera fingrar med i spelet när det vankas friidrottstävlingar i huvudstaden hade samlat ett knippe aktiva som dagen efter skulle tävla i Sollentunas Grand Prix. De andra svenska journalisterna var bara intresserade av de svenska idrottarna. Själv gick jag all-in på Slesarenko.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vi satte oss i varsin skinnfåtölj och jag har aldrig - förr eller senare - intervjuat en mer blyg idrottskvinna. Hon rodnade, fnittrade, fingrade på sin mobiltelefon, svarade uppriktigt och ärligt - och bad hela, hela, hela tiden om ursäkt för sin dåliga engelska.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Hur som helst, det fanns ingen fotograf närvarande, så när intervjun var slut frågade jag.&lt;br&gt;
- Har du förresten någon hemsida som man kan plocka ett par bilder ifrån? Vi skulle behöva det.&lt;br&gt;
Hon svarade:&lt;br&gt;
- No, I don´t have homepage. But I can email you some pictures.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Visst, tänkte jag, och gav henne min mejladress. Tre timmar senare plingade det till i korgen. Jo, det var ett mejl från Jelena Slesarenko. Jo, det fanns bilder. Sex stycken. Ett par träningsbilder, någon där hon stod på Röda Torget, en där hon stretchade. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De fyra funkade alla i tidningen. De andra två hade däremot inte gjort det. De var en aning vågade, om man underdriver lite. Som en vän uttryckte det: &quot;Sådär ser rysk PR ut&quot;.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Så det var ingen slump att Svenska Dagbladets utsände sms:ade från Berlin inför kvalhoppandet häromdagen: &quot;Har du kvar de där Slesarenko-bilderna? Kan du inte mejla dem i så fall?&quot;&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men det är inte för bilderna som jag håller lite extra på henne. Utan för att hon var så oförstörd och faktiskt väldigt trevlig.
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=71</link>
<pubDate>2009-08-20 13:00:09</pubDate>
</item>

<item>
<title>A rainy night in Soho</title>
<description>En av rockhistoriens åtminstone hundra bästa låtar skrevs av The Pogues, och den heter A rainy night in Soho. Alla som någonsin har varit i London har förmodligen gått på Wardour Street eller Brewer Street eller på någon av de där andra gatorna i Soho och känt det horisontella regnet piska mot kinderna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Regn och London hör ihop, ungefär som Stryktipset och engelska ligan. Den som är född i början av 1970-talet växte upp med Tipsextra och leriga, jävliga planer och långa bollar på Ian eller Kenny och förbaskat dålig fotboll och ett regn som aldrig slutade.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Redan 1967 åkte den svenske reporten Lars-Gunnar Björklund, chef för sporten vid Sveriges Radio/TV i Göteborg, till England för att göra ett program om rävjakt. Redan efter ett dygn avbryöts filmandet. All rävjakt i Storbritannien blev inställd på grund av att mul- och klövsjukan hade brutit ut i Storbritannien. I stället gick Lars-Gunanr och tittade på fotbollsmatch i London mellan Tottenham och Chelsea. Tanken slog honom: Varför inte visa engelsk fotboll i tv under vinterhalvåret när allsvenskan låg nere?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Två år senare sändes första matchen. Rättigheterna kostade 1 500 pund och ett flertal elitklubbar i Sverige protesterade och tyckte inte att Sveriges Television skulle sända engelsk fotboll. Motiveringen? Det kunde ta bort intresset från svensk klubbfotboll.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
På lördag är det dags igen. Då drar Premier League igång. Nu krävs det helt andra summor för att sända, inga svenska fotbollsföreningarna protesterar, det är inte alls så många långa bollar längre - och vete fan om inte vädret har blivit bättre, det också.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag tror som David Beckham. Chelsea vinner. Det är dags nu, och jag kan inte begripa hur Sir Alex ska låta Michael Owen ersätta BÅDE Cristiano Ronaldo och Carlos Tevez.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag tog Chelsea till mitt hjärta nångång i början av 1980-talet. De hade snygga dräkter, de pendlade mellan de två högsta divisionerna - och på den tiden hade man naturligtvis ingen aning om vilken fashionabel del av London som laget kommer ifrån. Det är inte Soho direkt. Det är bara några kilometer - men det känns som många mil mellan en regnig natt i Soho och boutiquerna längs Fulham Road.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men man kan trivas på båda ställena. Jag till och med lovar att det går alldeles utmärkt.

&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=70</link>
<pubDate>2009-08-13 23:10:32</pubDate>
</item>

<item>
<title>Dags för Swedish Open....</title>
<description>För den som är uppvuxen massor av somrar i Båstad så är det inget speciellt med Swedish Open i tennis. Eller &quot;tennisveckan&quot;, som de icke initierade kallar den. Jag har bevakat tennistävlingen ett antal gånger, jag har druckit shots med Mats Sundin på Grand Slam, jag har tältat på stranden, jag har dansat tryckare med Izabella Scorupco på Hotell Båstad...&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En gång, jag tror att det var 1999, fick jag och Magnus &quot;Gusten&quot; Gustafsson vänta en och en halv timme på våra pizzor. Sånt tryck var det på lördagen, dagen före finalerna. Det var helt sjukt. Och &quot;Gusten&quot; fick minsann ingen särbehandling. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Några år tidigare fick jag som ensam reporter en exklusiv pratstund med Mats Wilander. Det var strax efter det där kokainavslöjandet, och han vägrade konsekvent att svara på någon annans frågor. Det var rätt häftigt för en ung journalist som gjorde sin första ATP-tävling.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En annan gång ville jag göra en längre intervju med Lars Graff, den svenske domaren som häromveckan dömde finalen i Wimbledon. Det blev tvärnej. Inte från Lars själv - men ATP tillät inte att en domare intervjuades. Frågorna var allmänt hållna, och lite roliga, och gick att läsa i Göteborgs-Posten dagen efter under rubriken: &quot;Här är frågorna som ATP stoppade&quot;. Kanske är det så, att en inställd intervju också är en intervju.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu är det dags igen - men jag kommer att vara långt därifrån. Det kommer säkert att bli en del riktigt bra matcher, för startfältet är grymt, men nog fasen låter det väl trevligare att snorkla från en segelbåt utanför Sardiniens östra kustband?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=69</link>
<pubDate>2009-07-10 16:02:06</pubDate>
</item>

<item>
<title>Tennisen saknar busar</title>
<description>1970-talet hade Ilie Nastase. 1980-talet John McEnroe. 1990-talet Jeff Tarango. Men nu finns det ingen riktig galenpanna i herrtennisen, och det är lite synd.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Visst, det finns fuskare - spelare som medvetet förlorar matcher, spelare som har satt i system att dra över tiden mellan bollarna (Nadal, Djokovic) - men jag längtar efter en sådan där vild gaphals som kunde vräka ur sig tokigheter och oförskämdheter.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den senaste världstennisen upplevde inom genren var jänkaren Jeff Tarango. När den brittiska tidningen Ace Magazine tog ut tennisens &quot;Hall of Shame&quot; genom alla tider slutade han tvåa på listan efter - ja, just det...McEnroe.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag har träffat Jeff Tarango några gånger och i intervjuer och privata sammanhang är han alltid amerikanskt trevlig och snäll. Han har en fru som däremot är eldig mest hela tiden. Hon är fransyska och heter Bendedicte. När hon och Jeff träffade varandra i början av 1990-talet blev det kärlek direkt - men inte utan komplikationer. Benedicte är nämligen astrolog och när hon fick veta att Jeff var född i
skorpinionens tecken grät hon i flera veckor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var också Benedicte som en gång rusade ner på banan i Wimbledon och gav domaren Bruno Rebeub en örfil. Detta sedan hennes man hade lämnat banan i vrede mitt under pågående match. På presskonferensen efteråt förklarade Tarango (som givetvis blev avstängd och fick dryga böter):&lt;br&gt;
- Bruno Rebeub är den mest korrumperade domaren i världstennisen.
Benedicte försvarade sitt intiativ med:&lt;br&gt;
- Jag tog bara mitt ansvar. Spelarna måste ju ha någon som för deras talan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men inga galenskaper utan humor. Tänk den gången Jeff Tarango skällde på domaren och till sist frågade om han kunde bli varnad för vad han tänkte.&lt;br&gt;
- Naturligtvis inte, svarade domaren.&lt;br&gt;
- Bra. För jag tänker att du är en riktig skitstövel, sa Tarango.&lt;br&gt;

&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=68</link>
<pubDate>2009-06-24 13:18:07</pubDate>
</item>

<item>
<title>Söderling och one-man-team!</title>
<description>Det var i västvärldens tråkigaste stad. Jag har varit i rätt många, men denna tar alla priser: Birmingham. Så urbota trist och ocharmig, så det går knappt att förstå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kom dit en torsdag i februari 2002. Var i en nybyggd arena som var skrytsam, intervjuade Thomas Enqvist inför kommande DC-matchen mot Storbritannien. Det var då jag första gången såg Robin Söderling i seniorsammanhang. Visst, jag hade sett honom dunka hem något junior-SM eller så tidigare -  men att stå inne The National Indoor Arena längs med sidlinjen och titta...det var imponerande.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Söderling tränade nämligen med Enqvist. Bollarna ven. Detta var när Enqvist var het som en pizzaugn, när han slog hårdare än nästan någon annan. 17-årige Söderling var med som sparringpartner och bara en sådan sak som att den svenske DC-kaptenen hette Calle Hageskog säger en del om vilken annan tid detta var.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ungefär sedan dess har jag väntat på Robins riktiga genombrott. Visst, han har vunnit tre ATP-tävlingar. Visst, han har en och annan skalp. Men han har i flera år haft en kapacitet som han inte riktigt har fått ut. Han har absolut kunnande och kompetens för topp-tio i världen. Äntligen, verkar det lossna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Senare den här torsdagen blev det kvällsmiddag i Birmingham. Och varje gång man kommer till England vill man till en pub. Ta en pint. Eller två. En lager, en ale. Kanske - om puben verkar bra - beställa in en fish and chips. Men i Birmingham? I centrala Birmingham finns det INGA pubar. Där ska det vara trendigt. Barer. Restauranger som flyter på en konstgjord flod. Sådana saker. Men inte en enda klassisk pub.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Hur som helst, Enqvist spelade drömtennis den där helgen och Sverige vann DC-matchen. På presskonferensen på söndagen fick engelsmannen Tim Henman frågan om det möjligen var en stor svaghet för hans lag att bara två spelare (Henman och Greg Rusedski) vara kapabla nog att spela DC-tennis och att det var olyckligt att inte kunna slänga in någon annan för lite avlastning i exempelvis dubbeln.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Henman svarade, med Rusedski bredvid sig på podiet:&lt;br&gt;
- Two? What do you mean? This is a one-man-team!
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=67</link>
<pubDate>2009-06-02 20:12:13</pubDate>
</item>

<item>
<title>118100 har ingen koll</title>
<description>Det finns ett företag som har en telefontjänst på numret 118100. De skryter i sin reklam att de har &quot;svar på allt&quot;. Man ska sms:a in sin fråga, och sedan få ett snabbt svar tillbaka. Är tanken.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Testade tjänsten häromdagen. Skrev: &quot;Vem är den bäst rankade svenska tennisspelaren som aldrig har vunnit en GP- eller ATP-turnering och vad var hans främsta ranking?&quot; Elakt? Tycker inte det. Om man gör reklam att man har &quot;svar på allt&quot;, då ska man väl ha det också?
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Svaret kom inte omgående. Svaret höll på att inte komma alls. Det tog tolv timmar innan iphonen surrade till och jag hade nästan glömt att jag hade skickat i väg en fråga. I sms:et stod: &quot;Vi har nu letat och letat utan lycka. Vi har varit i kontakt med Svenska Tennisförbundet, men inte heller de visste. På atpworldtour.com finns ingen svensk med på listan över världens tio bästa spelare. Ha en bra dag och ursäkta det sena svaret.&quot;
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kanske borde man anmäla det där företaget; det finns säkert någon instans till vilken en vanlig, lurad medborgare kan vända sig. Frågan är rätt bra och lagom klurig - jag ställde den en gång till oraklet från Laholm. Men inte ens självaste Björn Hellberg tog den på rak arm.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är en av många tjusningar med tennis. Få idrotter lämpar sig bättre som frågesport. Det kan handla om resultat och ranking, om sviter och statistik. Som den här, ett typexempel: Vilken svensk spelare var i kvartsfinal i Wimbledons herrsingel fotbolls-VM-somrarna 1990 och 1994, men lyckades aldrig i sin karriär vinna en ATP-tävling?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den tog Hellberg direkt. Christian Bergström. Den kanske jag också borde skicka till 118100, som ännu ett test?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag skrev i alla fall ett sms tillbaka till 118100. Tyckte synd om den personen som uppenbarligen hade försökt men som ändå inte kunnat ge mig svaret. Var dem svaret skyldiga, så att säga. Det jag skrev löd så här:&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&quot;Han rankades som nummer 17 i världen ett tag, men lyckades aldrig vinna en enda tävling. Och hans namn är Henrik Holm.&quot;&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=66</link>
<pubDate>2009-05-27 10:22:10</pubDate>
</item>

<item>
<title>Pengarna och sporten</title>
<description>Fick frågan igår:&lt;br&gt;
- Hur mycket pengar tror du att Fredrik Jacobson har spelat in?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu är inte promenad med klubba och liten boll riktigt min grej. Inte alls faktiskt. Men jag råkade vara tillsammans med &quot;Fiddes&quot; storasyster en gång i tiden, och förutsattes därför ha koll.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Först: &quot;Fidde&quot; skulle förmodligen ha kunnat försörja sig på vilken idrott - eller vilket spel - som helst som har en boll med. Han är en av de större bolltalangerna som jag har träffat på i mitt liv, och det vill inte säga lite.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men jag gick hem, googlade, och hittade svaret: 85 miljoner kronor. 85! Miljoner! Vi pratar ändå om en sorts medelmåtta. Jag menar, &quot;Fidde&quot; är inte i närheten av Jonas Björkman om man jämför meriter, och deras elitkarriären är ungefär lika långa. &quot;Bjösse&quot; drog in 105 millar - men många, många av de där miljonerna kom från idogt, envist dubbelspel. Han dubblerade, och singelpengarna för den forne världsfyran utgör bara drygt en tredjedel av totalen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu missunnar jag varken &quot;Fidde&quot; eller &quot;Bjösse&quot; de där stålarna. Tänk när NHL var som mest hysteriskt. Då kunde Peter Forsberg på en säsong dra in vad Jonas Björkman tjänade på 17 år på ATP-touren. Jag missunnar inte &quot;Foppa&quot; heller. Han var ett tag bäst i världen i en förvisso väldigt liten sport, men han var verkligen bäst. Däremot finns det en massa svenska halvfigurer som lyfter tiotals miljoner kronor i NHL. Varje år. Det är sjukt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
När Andreas Andersson våren 1997 lämnade IFK Göteborg för Milan träffades vi på ett kafé på Avenyn för en lång intervju. Efteråt skjutsade jag ner Andreas till Gamla Ullevi; jag tror visst att Öis skulle spela mot Umeå. Vi satt på det där fiket, Andreas var 23 år, och vi pratade om löner och liv och hans kompisar hemma i Hova. Och hans liv, deras liv. Och jag frågade:&lt;br&gt;
- Ibland... känns det inte som om du lite grann lever ett låtsasliv? Jag menar, du kommer nu att tjäna miljontals kronor varje år för att göra det roligaste du vet. Samtidigt går dina kompisar hemma i Hova och drar in 15 000 i månaden. Före skatt.&lt;br&gt;
- Låtsasliv? svarade Andreas och blev verkligen geniunt irriterad. Låtsasliv? Jag förstår inte vad du pratar om.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kanske gjorde han inte det, kanske sa han bara så. Jag vet inte. Jag måste fråga honom när vi ses.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=65</link>
<pubDate>2009-05-18 20:24:20</pubDate>
</item>

<item>
<title>En gång i Bologna</title>
<description>Det är inte alla fotbollsspelare som har fått en tv-serie av Fredrik Lindström uppkallad efter sig. Jag kan bara komma på en: &lt;a href=&quot;http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/article5151796.ab&quot;target=&quot;_blanket&quot;!&gt;Klas Ingesson&lt;/a&gt;.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu har skogshuggaren från Ödeshög drabbats av blodcancer, och det är såklart för jävligt. Hoppas att rapporterna stämmer; de där som säger att allt verkar gå åt rätt håll.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Klas Ingesson var en sådan där som man alltid kunde ringa. Han höll inte på med hemliga telefonnummer eller hänvisande till agenter - utan man fick numret till Eindhoven, till Sheffield, till Bologna om man frågade. Inga konstigheter.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Särskilt inför ett Bologna-besök hösten 1998 hade vi rätt mycket telefonkontakt för att planera ett möte. Vid den här tiden var Kennet Andersson, hans klubbkamrat, rätt ... tjurig. Han var ifrågasatt som landslagsspelare, han var korthuggen, han var lite svår.&lt;br&gt;
- Jo, sa jag. Jag och en fotograf vill komma och träffa dig och Kennet i Bologna den och den dagen.&lt;br&gt;
- Inga problem, sa Klabbe.&lt;br&gt;
- Med dig, nej. Men Kennet är ju lite svår...&lt;br&gt;
- Nej, för fan. Du kan vara lugn. Kennet fixar jag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Inget var någonsin krångligt med &lt;a href=&quot;http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/stefanalfelt/article5151730.ab&quot;target=&quot;_blanket&quot;!&gt;Klabbe&lt;/a&gt;. Men det blev krångel - när karriären var över. Han har berättat hur svårt det var första gången han skulle gå till posten, eftersom man som fotbollsspelare aldrig hade behövt bry sig om sådant. Han började sakna telefonsamtalen från journalister som undrade hur det gick, som frågade om formen och så. Framförallt längtade han tillbaka till kokande arenor i Europa, 80 000 på läktarna, adrenalinet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Klabbe såg hela sin proffskarriär som en investering för framtiden. Tack vare pengarna han tjänade under de där åren kunde han så småningom förverkliga sin dröm: att driva en jaktgård. Vi fick ett bra snack i Bologna den där gången (och bara en sådan sak som att Beppe Signori kom förbi och hälsade var såklart stort).&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ingesson är en kämpe av gigantiskt mått, och detta är hans livs tuffaste match. Det är bara att hålla tummarna och hoppas att han vinner den. Men varför skulle tjurskallen - som ibland har fått ikläda rollen av machoman och som under VM i USA 1994 kallades för &quot;Baltikums Maradona&quot; av en amerikansk journalist - inte lyckas?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Av många bra saker han har sagt genom åren, är kanske detta det citat som säger allra mest:&lt;br&gt;
- Jag är inte macho bara för att jag jagar och dricker pilsner. Det kan väl tjejer också göra. Jag är helt enkelt som fölk är mest!
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=64</link>
<pubDate>2009-05-15 12:17:13</pubDate>
</item>

<item>
<title>43 ingen ålder...</title>
<description>När man var liten tyckte man att ... 43 var nära döden. Efter 40 - ja, då var man riktigt gammal. Då kunde man inte hålla på med elitidrott.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det kunde man heller inte. Då. Däremot för längesen. Gunnar Gren och de där andra spelade långt upp i åren. Sedan blev idrotten mer professionell - och åldersrasistisk. På sin höjd kunde man tillåta att en målvakt var i 35-årsåldern. Men det var tveksamt.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De senaste åren har pendeln tack och lov slagit tillbaka. På ATP-touren finns numera massor av spelare över 30  i en sport där man tidigare blev pensionär när man var 25. Åtminstone om man hette Björn Borg. Och titta på hockeyn, på handbollen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tänker på Bengt Andersson, på att han är tillbaka i fotbollsmålet hos Öis, på att det är där och möjligen ute i skogen med en hagelbössa över axeln som han trivs allra bäst. Glömmer aldrig efter en Öis-match sommaren 1997 när jag trängdes med andra i omklädningsrummet. Det var i slutet av juni, och en alldeles underbar sommarkväll i ett ljummet Göteborg som doftade tång och hav och salt och jasmin. På en bänk i omklädningsrummet dit de vidunderliga dofterna aldrig nådde, där det stank svett, satt Bengt, då 31, och sa:&lt;br&gt;
- Jag töcker det är sketsköj att det finns utländska klubbar som vill ha en, trots att man börjar komma upp lite i åren. Men jag tänker hålla på länge till.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&quot;Bengan&quot; gjorde ett rätt misslyckat år på spanska semesterön Teneriffa. Han har alltså spelat i La Liga. Bara det är ju stort. Sedan kom han tillbaka till Götet sommaren efter, och hamnade i ett IFK Göteborg i kris och fritt fall och som vid tiden hade en sur och folkilsken tränare som hette Reine Almqvist. Han är för övrigt värd en helt egen krönika, och en sådan kommer. Snart.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu står alltså Bengt Andersson i Öis-målet igen, och han är en av endast tre spelare som har spelat allsvensk fotboll för de tre alliansklubbarna IFK Göteborg, Gais och Örgryte IS. De andra två är Tommy Lycén (i dag i Gais) och Gunnar Gren.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vän av fotbollsquiz kanske undrar: Men Peter Hedman då?&lt;br&gt;
Han var allsvensk i både Gais och Öis.&lt;br&gt;
Men i IFK Göteborg spelade han bara träningsmatcher - och en match i Uefacupen!&lt;br&gt;
Så det så.
 
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=63</link>
<pubDate>2009-05-11 19:40:22</pubDate>
</item>

<item>
<title>Ryan Giggs</title>
<description>Bra fråga att använda i ett sport-quiz: Vilken fotbollsspelare är ensam om att ha gjort mål varje säsong sedan Premier League drog igång hösten 1992? &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jo, Ryan Giggs.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Zigenaren från Wales, som han ofta kallas, är också den spelare som har gjort flest mål och matcher för Man United - genom tiderna. Det är stort. Häromveckan blev han, trots endast tolv ligamatcher från start, utsedd till bäst i Premier League den här säsongen, framröstad av spelarna. Fast det där var nog mest för lång och trogen tjänst.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Mindre stort är att Ryan Giggs aldrig har fått spela ett internationellt landslagsmästerskap i fotboll. Wales har inte tagit sig dit, och han hamnar i samma &quot;fack&quot; som exempelvis Eidur Gudjohnsen (Island) och Jari Litmanen (Finland). Klart hyggliga fotbollsspelare, som tack vare &quot;fel&quot; nationalitet aldrig har fått spela EM eller VM. 
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men hur bra är Ryan Giggs, i ett internationellt och historiskt perspektiv? Hur bra kan man anses vara om man aldrig har rönt några framgångar med ett landslag? Giggs är naturligtvis kultförklarad i trakterna kring Old Trafford, han har varit en världsspelare i 15 år, men han är ingen av de största. Skulle väl hamna på 50:e plats eller något på en genom-tiderna-lista. Om ens det.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Detta är världens fem bästa fotbollsspelare genom tiderna:
&lt;br&gt;
1) Diego Maradona&lt;br&gt;
2) Pelé&lt;br&gt;
3) Zinedine Zidane&lt;br&gt;
4) Johann Cruyff&lt;br&gt;
5) Dino Zoff&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vem som är Wales bästa genom tiderna torde stå ganska klart. Den 27 maj kommer han - kanske - att få spela ännu en Champions League-final. Att Man United är där finns det inget att invända mot. Däremot att Barcelona ska spela final.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Barca hade ett skott på mål mot Chelsea och det räckte för 1-1. Barca var sönderläst, neutraliserat och bortkommet på Stamford Bridge. Chelsea skulle, med normal effektivitet och en bra domare, ha vunnit matchen med ett par mål. Men det kanske är fotbollens tjusning. Det är inte alltid det bästa laget som vinner. En seger är inte alltid välförtjänt. Inte ett kryss heller. I onsdags var det inte det. 



    &lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=62</link>
<pubDate>2009-05-08 13:46:50</pubDate>
</item>

<item>
<title>VM, nu är det hockey-VM...</title>
<description>Näsjäveln rinner. Ögonen kliar. Man vaknar utvilad, men känner sig ändå hängig på dagen, trött i de gröna som om John Blund, Leif Boork eller någon helt annan varit framme och strött pollen i dem. Det är hockey-VM-tider.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var sista året på 1980-talet. Hockey-VM skulle spelas i Sverige, i nya Globen, och Lasse Holm hade skrivit en kampsång som hette ”Nu tar vi dem”. Den där förbaskade sången låg etta på Svensktoppen tre aprilveckor i rad för tjugo år sedan, och Håkan Södergren är väl nästan mer känd för insatsen där än för sina färdigheter på rinken.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Detta var också första gången som den nya kanalen TV3 sände hockey-VM. (Tänk vad mycket som var nytt: Globen, TV 3...). Men kommentatorn Lars-Gunnar Björklund var knappast ny. Han kallade målvakternas vattenflaskor (ni vet de där som ligger på själva målburstaken under spelet) för nappflaskor, han orkade inte lära sig namnen på de tjeckiska spelarna varför de flesta fick gå under benämningen ”vår vän tjecken”, han beskyllde spelare som han inte kände för att vara ”en glad gamäng”. På den nivån var det. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men det var då, och nu är nu. Hela 80-talet satt man klistrad framför tv:n när det var hockey-VM-dags, och om mästerskapet gick österut och det skiljde två timmar kunde man vara tvungen att cykla fort hem från skolan för att hinna. Sovjet vann alltid, men mästerskapet i Sverige – för 20 år sedan – var det sista innan murens fall och innan en ny världsordning började ta form. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu är det som sagt dags för ett nytt hockey-VM. Jag kunde inte bry sig så mycket mindre. Hockey undersköna aprilaftnar och ljumma majkvällar känns bara fel. Fel, fel, fel. Hur det går för Sverige? Ingen aning. Jag bryr sig inte särskilt om det heller.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Hockey-VM är ju trots allt en turnering för utslagna. Inget annat.








&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=61</link>
<pubDate>2009-04-27 15:52:50</pubDate>
</item>

<item>
<title>Dagarna med Svennis</title>
<description>Häromdagen spelades Londonderbyt mellan Queens Park Rangers och Crystal Palace. Det slog mig att det var nio och ett halvt år sedan jag var på väg till Selhurst Park och just den matchen. Men på pendeltåget ut från centrala London upptäckte en av reskamraterna något i tidningen:&lt;br&gt;
- Här står att alla division 1-matcher är inställda idag!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Selhurt Park låg mycket riktigt helt öde. Det var 13 november 1999 och division 1-fotbollen vilade. Varför? Jo, England skulle spela extrakval inför EM sommaren därpå, mot Skottland. Istället för livefotboll gick vi in på en pub för att titta på matchen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Där blev vi väl omhändertagna. Sverige  hade någon månad tidigare slagit Polen, och tack vare den segern gjort att England fick denna extrachans. Engelsmännen var oerhört tacksamma och pinten skickades runt, det bjöds, det dracks, det var en sagolik stämning och vi svenskar var exotiskt inslag och Paul Scholes gjorde matchens enda mål och fixade drömläge inför returen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sven-Göran Eriksson dök också upp under samtalen på puben den där eftermiddagen. Det ryktades att &quot;Svennis&quot; skulle bli ny förbundskapten för England och de där öldrickarna ville veta allt. Om honom. Jag hade ett år tidigare hängt med &quot;Svennis&quot; och Tord Grip i tre dagar i Rom. Jag och en fotograf punktmarkerade dem, kollade på träningar, var med på presskonferenser, och såg slutligen på derbyt mot Roma som än i dag är en av de häftigaste idrottsupplevelser jag har varit med om.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&quot;Svennis&quot; var redan på den här tiden extremt slipad och diplomatisk, och han sa inte så värst mycket under de där dagarna som var värt att skriva hem om. Eller jo, två saker. Han slog ut med armarna där vi stod på träningsanläggningen Formello i 14 plusgrader i början av december, och sa:&lt;br&gt;
- Det här livet. Det här klimatet. Fotbollen. Det är inte mycket jag kan klaga på i livet...&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu är &quot;Svennis&quot; ledig - igen. Mannen från Torsby, den notoriske kvinnojägaren, är ingen förbundskapten utan en klubblagsträanre. Redan då i Rom sa han:&lt;br&gt;
- Jag vet inte om jag vill leda ett landslag. Jag skulle nog ha svårt att vara utan den dagliga kontakten med spelarna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&quot;Svennis&quot; har så mycket pengar att han kan köpa hela Värmland om han vill. Han kan pensionera sig, jaga kvinnor, resa, njuta av livet, dricka dyra Amaroneviner. Men han är äregirig som få och kär i pengar och väldigt, väldigt förälskad i fotboll. Därför kommer han inte att sluta. Inte än.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Frågan är bara vad som händer med Hasse Backe. Och Tord Grip. Och var i hela friden håller Nancy hus numera?
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=60</link>
<pubDate>2009-04-06 14:17:45</pubDate>
</item>

<item>
<title>Nu börjar det!</title>
<description>Dags för upptaktsträff igen inför allsvenskan igen, imorgon tisdag. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men de börjar bli många nu. Och i år testar Svenska Fotbollförbundet en lågbudgetvariant. Ingen övernattning, inte ens en middag. Programmet är dessutom komprimerat och det blir inte ens en heldag i Berns salonger. Den minst kittlande punkten är &quot;Elitprojektet med Stefan Lundin&quot;. En kvart har han på sig, och det känns som tolv minuter för många. Minst.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Dessa upptaktsträffar har genom åren varit långa, sega, intressanta, givande - och ibland alldeles galna. Folk har bråkat, folk har blivit ovänner, folk har fattat tycke för varandra, folk har haft kul. Ungefär som på vilken firmafest som helst.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tyvärr kommer inte Lars Lagerbäck vara på plats, för han ska leda en tvåmålsträning mot Serbien på onsdag. Kommer osökt in på lördagens landskamp. Det var första gången sedan sommaren 2006 som jag INTE saknade Teddy Lucic i ett svenskt landslag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter gav tre av fyra mittfältare underkänt, en etta i betyg. Det är märkligt. Sverige höll nollan mot ett bollsäkert Portugal efter ett enastående försvarsspel över hela planen. I ärlighetens namn skapade inte Ronaldo och de andra särskilt mycket. Då känns det egendomligt med tre ettor till de fyra på mitten.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den enda som klarade sig var Rasmus Elm. Den före detta gymnastikläraren brukar inte vara stor i orden, men när han säger saker som ...&lt;br&gt;
- Han är den största talang som har kommit fram sedan Zlatan.&lt;br&gt;
... ja, då finns det anledning att tro på framtiden.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Och apropå allsvenska starten så hade nätversionen av Aftonbladet häromveckan rubriken: &quot;Gais värvar svensk mittfältare.&quot; Lite lustigt kan tyckas, eller helt olustigt. För detta är väl hund som biter husse, och inte tvärtom? Alltså inget konstigt om hund biter husse - desto konstigare hade det varit om husse bet hund.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Gais kan för övrigt mycket väl åka ur allsvenskan i höst. Det kan Häcken också. Och BP. Och Gefle. Och Trelleborg. Och Hammarby. Och Örgryte. Aldrig förr har högsta serien känts så uppdelat på förhand, med en övre och en undre halva.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vilka som vinner?&lt;br&gt;
Elfsborg. &lt;br&gt; 
Med IFK Göteborg som främsta utmanare.
 

&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=59</link>
<pubDate>2009-03-30 18:23:57</pubDate>
</item>

<item>
<title>En svart Maserati</title>
<description>Det var påskafton i fjol och han kom glidande längs gatan uppe på Upper West Side och parkerade direkt utanför hotellet. Genast var en ung hotellanställd kille framme och började prata. Henrik Lundqvist klev ur den svarta Maseratin, rättade till kepsen, stack till honom en sedel och sa:&lt;br&gt;
- Jag ska göra en intervju här på hotellet. Kan du hålla koll på bilen så länge?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag är ingen bilfantast, ser knappt skillnad på en Volvo och en Opel, men den där svarta Maseratin var verkligen cool. &quot;Henke&quot; var inte lika cool när vi tog omvägen via Starbucks.&lt;br&gt;
- Jag tycker inte om kaffe, sa han urskuldrande i samma veva som han beställde en kopp grönt te.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Henrik Lundqvist kan mycket väl bli Sveriges största målvakt genom tiderna. Frågan är om han inte är där, redan nu. Grabben får sidåsär 50 miljoner kronor om året för att 1) bo i världens häftigaste stad och 2) ägna sig åt det som han tycker är roligast i hela världen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är inte alla förunnat, och såklart var det &quot;Henke&quot; som betalade den där fikan. När vi skiljdes åt några timmar senare och jag bad om restaurangtips för kvällen rekommenderade han en italiensk restaurang nere i Meatpacking. Han talade sig så varm för den att det slutade med ett bokat bord samma kväll. Pastarätterna låg på runt hundralappen, och det var verkligen inte den typen av ställe man kan tänka sig att en hockeymiljonär går på.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&quot;Henke&quot; lägger pengar på boende, kläder, bilar och lite annat såklart. Han kanske inte har förändrats särskilt mycket av framgångarna och fantasilönerna, men han känns ändå inte riktigt som Ingvar Kamprad.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
När Ikea-grundaren plus fru skulle ta sig hem från en middag hos någon av Wallenbergarna, minns inte vilken, från Strandvägen i centrala Stockholm blev värdarna konfunderade. De undrade vem som hade ringt efter en taxi och tittade ut genom fönstret strax efter att makarna Kamprad hade gått ut genom dörren. Och där stod de, i busskuren och väntade på bussen som skulle ta dem till hotellet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Då är det faktiskt coolare med en svart Maserati.




&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=58</link>
<pubDate>2009-03-16 16:42:36</pubDate>
</item>

<item>
<title>Vinciguerra är kung!</title>
<description>Sällan har en förlorare varit en så stor vinnare. &lt;a href=&quot;http://www.aftonbladet.se/sportbladet/tennis/article4597836.ab&quot; target=&quot;_blank&quot;!&gt;Andreas Vinciguerras&lt;/a&gt; Davis Cup-helg var bragdartad. Om han hade vunnit sista singelmatchen skulle han ärligt talat ha varit högaktuell för Svenska Dagbladets bragdmedalj. Det tycker i alla fall jag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag minns det inte som i går, men som i förfjol, ungefär. Det var juli 1999 och en underbar sommar och ett Båstad som badade. Jag skrev i ingressen i GP: &quot;Publiken njuter och flickorna tjuter. En ny stjärna och favorit är född. 18-årige Andreas Vinciguerra har tagit sig till final i Swedish Open.&quot;
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Samma text berättar att den då 18-årige Malmökillen var den lägst rankade svenske tennisspelaren (390) som dittills (och såklart även hittills) varit i en ATP-final. Han var också den yngste svensk som nått så långt på 1990-talet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det blev två raka finalförluster i norra Skåne för Vinciguerra - 1999 och 2000 - och strax efter den andra försvann han in i skadeeländet. Han har haft en helsikeskarriär och han har tänkt att skita i allt flera gånger. Jag minns vad han sa till mig under Stockholm Open 2006, då han spelade sin senaste och kanske sista ATP-turnering:&lt;br&gt;
- En allvarlig skada till och jag lägger nog av.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det där var som sagt två och ett halvt år sedan. Killen är nu 28 år och han är utan ranking eftersom han inte har spelat på touren sedan dess. Och så gick han ändå in och pressade en riktigt formstark och bra israel och en medelmåttig dito till långa skiljeset.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Andreas Vinciguerra fick sin karriär förstörd av skador, men han hade aldrig blivit en riktig toppspelare. Däremot en kille som skulle ha legat runt 50-strecket år efter år, som skulle ha varit i en eller annan grusfinal, som skulle kunnat ha gjort en kvart eller två i Paris, som skulle ha kunnat slå en topp-tio-spelare om året ungefär.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag glömmer aldrig Magnus &quot;Gusten&quot; Gustafssons dom när Vinciguerra-hysterin var som värst de där somrarna i Båstad runt sekelskiftet.&lt;br&gt;
- Han är talangfull, absolut, och han kan nå topp 20 i världen. Men någon världsetta blir han aldrig.&lt;br&gt;
&lt;br&gt; Gusten fick rätt. Och fel.&lt;br&gt;
Tyvärr.&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=57</link>
<pubDate>2009-03-10 19:19:44</pubDate>
</item>

<item>
<title>Slutspelstider</title>
<description>Det var våren 1996. Frölunda tränades av en butter man vid namn Lasse Falk. Luleå leddes av en hetsig man vid namn Lars &quot;Osten&quot; Bergström. Det västligaste och det nordligaste laget i elitseriens möttes i SM-finalen, och som alltid någon vårvecka var Scandinavium ockuperat av hästar. Alltså spelades matcherna i Frölundaborg, denna intima och härliga 70-tals-arena.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var påskafton, det var sexton grader, det var strålande vårväder. Det var den fjärde matchen, och Luleå vann den och blev svenska mästare. Efteråt muttrade Lasse Falk att han skulle åka på tre veckors semester till Frankrike där han skulle cykla, dricka rött vin och äta goda ostar.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Åren har gått och nu ska Frölunda och Luleå slutspela mot varandra igen. 13 år har gått. 13 år som har förändrat väldigt mycket. På den tiden var Frölunda en skattefifflande förening med svajig ekonomi och utan någon tråd alls i verksamheten. Stjärnan hette Christian Ruttuu, och honom kan man fortfarande stöta ihop med på pressläktarna runt om i landet eftersom han numera är scout. Dock väger han väl runt trettio kilo mer nu än då.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Frölunda har sanerats, kemtvättats, anti-cimexats många gånger sedan finalserien förra seklet. Klubbchefen Mats Ahdrian försöker inte att dölja att han ser Real Madrid som organisatorisk förebild, och han säger:&lt;br&gt;
- Den som spelar i Frölunda ska ha bra betalt. Så är det bara.&lt;br&gt;
Ahdrian själv borde vara kandidat till nobelpriset i ekonomi efter att ha gjort konkursmässiga Frölunda till en förening med sisådär hundra miljoner i eget kapital.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utvecklingen sprang i från Stockholmslagen. Småorter som Örnsköldsvik och Luleå försöker att hänga med, men det går bara ibland. För precis som det finns fyra stora lag i Premier League, finns det fyra stora lag i elitserien. Två av dem kommer att mötas i SM-finalen senare i år. Fyra av dem kommer om att spela i semifinalerna om några veckor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sorry, Luleå - er bästa tid var då. Precis som Lasse Falks. Och Christian Ruuttus.
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=55</link>
<pubDate>2009-03-05 11:35:07</pubDate>
</item>

<item>
<title>Davis Cup det bästa som finns</title>
<description>Presskonferensen var städad och lugn, och Mats Wilander log, och sa:&lt;br&gt;
- Nu saknar vi Robin Söderling. Är det något han är jävligt bra på, så är det presskonferenser. Eller hur killar?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det andra nickade instämmande. Ett par av dem i alla fall. 16-årige Daniel Berta såg mest förlägen ut, men han imponerade efteråt när samtalet en kort sekund eller två gled in på Miroslav Mecir. Den nyckfulle tjecken var som bäst långt innan Daniel Berta ens var påtänkt.
- Pratar ni om Katten, sa han, och det var såklart imponerande att Sveriges största tennistalang kände till smeknamnet på en 1980-tals-tjeck.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Även om inte Mats Wilander säger det rent ut, så är Daniel Berta bara uttagen till Davis Cup-laget för att se och lära. Och det är inget fel i det. Singlarna kommer Thomas Johansson och Björn Rehnquist att ta hand om. Men frågan är om detta verkligen är Sveriges bästa uppställning (med Söderling och Pim-Pim borta). Tveksamt.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Stefan Edberg skulle absolut inte göra bort sig. Rapporter från Växjö hävdar att han absolut är en topp 100-spelare även idag. Tror också att extremt talangfulle Magnus Larsson skulle kunna gå in mot Israel och vinna en singel.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Allt detta är givetvis ett enormt svaghetstecken åt svensk tennis. Att möta Israel på hemmaplan är en lottning som är så bra att det är sjukt. Det finns en risk att Sveriges snart åker ur elitdivisionen, för att vara borta riktigt länge. Laget är så tunt, så sårbart, och då räcker de inte att ha Mats Wilanders inställning:&lt;br&gt;
- Davis Cup är det bästa som finns. I alla fall tycker jag det.
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=54</link>
<pubDate>2009-03-02 13:50:28</pubDate>
</item>

<item>
<title>Kuba-krisen</title>
<description>Precis hemkommen från två veckor på Kuba. Har bytt 28 grader och sol mot nollgradigt snöslask. Om jag längtar tillbaka? Sover björnen i skogen?
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
När Örebro SK i slutet av 1990-talet hade problem att göra mål kallades det för Kuba-krisen i de svenska tidningarna. Detta eftersom lagets målskytt (eller i alla fall han som skulle göra alla målen) var polack och råkade heta Miroslaw Kubisztal och inte längre gjorde några mål. Han hade dock inget med landet Kuba att göra.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det har däremot Javier Sotomayor. Råkade i samtal med en kuban om just Sotomayor. Tydligen jobbar kokainisten inom den olympiska kommittén på Kuba. Han bor i Havanna, och på frågan om världsrekordhållaren i höjdhopp lever ett liv i sus och dus svarade min samtalspartner:&lt;br&gt;
- Nej, han har det rätt bra, men är absolut inte jätterik.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kuba lär aldrig få arrangera något OS. Kina har visserligen fått det, USA också, Sovjet när det begav sig - men i alla dessa tre länder fanns det andra och större intressen. Hos Kuba finns det inget att vara så intresserad av. Det är ett u-land med bara elva miljoner invånare som ligger 174:a på listan över världens rikaste länder - inklämt mellan Mongoliet och Centralafrikanska republiken. Men trots att den olympiska elden aldrig kommer att brinna i Che Guevara-land finns det arenor som heter Olympiastadion . . . &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ett ekonomiskt riktigt välmående land blir sällan en stark idrottsnation. Titta på Schweiz. På Norge till viss del. På Japan och Sydkorea. Det krävs en fattigdom, ett utanförskap, en kamp, en resa för att lyckas. Inte alltid, men ofta.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kuba är ett av världens främsta idrottsländer, sett till de olympiska grenarna. 2004, i Aten, blev det nio guld och totalt 27 medaljer. Boxning, fäktning, volleyboll, friidrott, baseball . . . I 50 år har landet styrts av en sportfåne vid namn Fidel Castro som har öst pengar över idrotten och som har dragit igång mängder med statliga program för att få fram medaljörer (och alltså inte bara kampsportare som sparkar ner svenska domare).&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Just baseballen är intressant, denna amerikanska nationalsport. Kubanerna skyr jänkarna som pesten, men älskar sin baseball. Det finns säkert några även i det här landet som tycker att det är kul med denna variant av brännboll - men inte jag. Såg min första och hittills enda och förmodligen sista livematch i Nashville 1991. Den höll på i över fyra timmar och slutade - 0-0!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Där kunde verkligen man snacka om Kuba-kris.
  


&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=53</link>
<pubDate>2009-02-24 16:50:17</pubDate>
</item>

<item>
<title>Henke och fotbollen</title>
<description>Henke har bestämt sig. Till sist. Han ska köra fotboll minst ett år till. Alla i HIF jublar. Den före detta gymnastikläraren likaså. Lars-Åke Lagrell. Men hur kul är det för Markus Rosenberg och Marcus Berg?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Var på en Holland-Tyskland-tripp i höstas. Över ett antal koppar kaffe på ett mysigt ställe på Grote Market i Groningen sa Marcus Berg:&lt;br&gt;
- Jag är ju såpass ny i landslaget...allt är så nytt. Jag kan inte klaga, även om jag såklart vill spela. Det vill ju alla.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vi pratade om senaste landskampen, den där mot Portugal på Råsunda. Johan Elmander var tillbaka efter skada och var så trött sista kvarten att han knappt ens kunde stå upp. Det hade varit ett perfekt läge för en Marcus Berg i kanonform, en Marcus Berg som portugiserna inte hade scoutat alls.&lt;br&gt;
- Ja, jo, det hade det väl..., sa Torsbykillen och var diplomatisk, innan han fortsatte:&lt;br&gt;
- Men det är Markus Rosenberg du borde prata sådant här med. Det måste vara riktigt tungt att ha varit med så länge och aldrig få chansen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sagt och gjort, dagens efter på Weserstadion lade Rosenberg ut texten:&lt;br&gt;
- Det är klart att jag är besviken ibland. Att jag tycker att jag borde få chansen. Men, det känns lite som om Henke och Zlatan är självskrivna. Om de är friska, så spelar de liksom. Punkt.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är så det är. Den före detta gymnastikläraren kommer med stor sannolikhet att fortsätta i samma gamla hjulspår. Det är ju spår som har tagit Sverige till mästerskap förr, så varför inte?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men i en viktig detalj håller jag med Lagerbäck till fullo. Det ska inte spela någon roll hur gammal en spelare. Om han platsar i ett landslag - ja, då gör han det. Fast det där att inte ha någon åldersdiskriminering borde ju gälla även i andra änden . . .
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Lagerbäck har en enda uppgift: Att föra Sverige till mästerskap. Han ansvarar inte för återväxten, inte för morgondagens landslag och definitivt inte för svensk fotbolls framtid. Hans uppgift är att vara och verka i nuet.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Synd bara att inte Henke fortsatte att köra innebandyn lite till. Han var sannerligen ingen stjärna i Superligan, men en publikmagnet och en mjölkkossa. En sådan som en äkta HIF:are ju ska vara.
 &lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=52</link>
<pubDate>2009-02-06 14:54:14</pubDate>
</item>

<item>
<title>Percy tårar</title>
<description>Vem har inte en åsikt om Percy Nilsson och därmed indirekt en åsikt om Mif Redhawks? Ingen. Ingen som är en gnutta hockeyintresserad, i alla fall.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tyckte att han var en dryg skåning, med för fet cigarr, för tjock plånbok, för dryg personlighet. Då, när han blev rikskänd och köpte landslagsstjärnor på löpande band i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Då, när han ville ha spelare som han kunde basta och dricka pilsner med. Då, när han byggde ett lag som skulle vara ett l a g.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var vårkanten 1989 och Frölundaborg var sprängfylld. Få arenor, om ens någon, kan bli lika intim och härlig som den gamla borgen söder om Slottsskogen. Det var elitseriekval och Frölunda hade en uppoffrande back som hette Janne Karlsson, de hade en tonåring vid namn Niklas Andersson och Patrik Carnbäck - och de hade en amerikan med nummer 19 på tröjan som hette John Newberry.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt; 
Inte i denna kvalmatchen, utan den föregående, hade Frölunda tagit emot Björklöven. Hemmalaget fick två spelare utvisade. Löven satte allt på ett kort och tog ut målvakten. Sex mot tre, alltså. Janne Karlsson var inne på isen, ytterligare någon back - och John Newberry. Jänkaren borde inte ha någon speciell känsla för Frölunda men han älskade stämningen och gjorde sitt jobb väldigt proffsigt och slängde sig under det där numerära underläget och täckte ett Lövenskott - med ansiktet!
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I sista rundan tog Frölunda emot Malmö. Laget från rikets andra stad krossade laget från rikets tredje stad. Tror att det blev 6-1, eller något. Frölundaborg kokade. Mot slutet av matchen skanderade publiken:&lt;br&gt;
- Pekka i Globen, vi vill se Pekka i Globen...&lt;br&gt;
Det skulle vara ett hemma-VM den våren och Frölunda var elitserieklart och tiotusen göteborgare sjöng att de ville se motståndarlagets målvakt i Tre Kronor någon månad senare.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var stort. Det var lika stort när Pekka vid en avblåsning tog några skär, drog av sig hjälmen och bugade åt publiken.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är däremot inte lika stort att Malmö snart kanske inte har något hockeylag längre. De människor som har kört ett lag med sådan stor potential i botten på detta vis borde buras in.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vad Malmö mest av allt behöver är inte en cigarrökande byggherre som skjuter in pengar. De behöver en Mats Ahdrian. Någon som vänder upp och ner på allt, som sparar på kulspetspennorna på kansliet, som vill göra allt det bästa - för klubben. Och inte för sig själv. Det är en hemsk tanke att det kanske redan är försent.
 &lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=51</link>
<pubDate>2009-01-29 22:53:06</pubDate>
</item>

<item>
<title>Australian Open</title>
<description>Det finns ingen Grand Slam-turnering som har haft så märkliga finalister som den i Melbourne. Rainer Schuettler. Jo-Wilfried Tsonga. Marcos Bahgdatis. Hur lång ska listan bli, hur många namn ska den innehålla?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men i år trodde jag verkligen att det skulle stå mellan dem som ingår i &quot;de fyras gäng&quot; Ingen gång tidigare i historien har världstennisen drivits, pressats, vredgats fram av en kvartett som nu. Ofta har det varit den gode och den onde. Eller möjligen den fule, också. Men aldrig tidigare fyra.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En förlorade, en lämnade in. Kvar finns ettan och tvåan, Roger och Rafa. Jag minns en Wimbledon-final mellan dem båda, kanske i somras eller om det var sommaren före det, då Jonas Björkman (16 år på touren, känner alla som har kommit i närheten av den) inför bataljen sa:&lt;br&gt;
- Jag vet bara en enda person i hela världen som håller på Nadal. Det är Max. Min son. Och han är fyra år . . .
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det säger en del. Den som såg Gentlemannen från Basel manövrera ut Marat Safin vet. Den som såg samme gentleman pulvrisera Juan Martin del Potro vet också. Han är inte slut. Han är kanske förbi mitten, men slutet är inte nu, inte här.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Skönheten eller odjuret? Sportsmannen eller fuskaren? Valet är solklart, för mig. Måtte Roger Federer höja bucklan i Melbourne. Om inte han får göra det - tja, då kan väl vara Andy Roddicks tur. En kille som slår ut Novak Djokovic ligger alltid, alltid på plus.
 &lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=50</link>
<pubDate>2009-01-27 20:33:22</pubDate>
</item>

<item>
<title>Kalla den hetaste</title>
<description>Har varit på ännu en idrottsgala. Har än en gång svurit högt, varit förbannat. Här har man varit på arenor överallt, varit på matcher och mästerskap, men en sak slår aldrig fel: Om Sveriges Television på något sätt är inblandat blir det usla arbetsförhållanden.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kalla fick Jerringpriset strax före halv elva. Tio minuter senare gjordes hon tillgänglig för pressen. Då ställde man åtta livvakter i en cirkel runt henne. Sedan fick journalisterna trängas i stora klasar utanför. Alla ska också veta att norrbottniskan inte direkt är känd för sitt höga tonläge när hon pratar. Som för att försvåra vårt arbete än mer vreds musiken upp på högsta volym i lokalen. Det var elakt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men det var väl roligt för Charlotte Kalla att hon röstades fram till Sveriges mest populära idrottare. För det är det priset står för. För hur folkkär man är. Det är därför Sanna Kallur alltid kommer att komma etta, tvåa eller trea.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men vart tog Zlatan vägen? Sjua? Det är såklart ett stort fett underbetyg åt svenska folket, lika mycket som det är ett skämt att Robert Karlsson - golfaren, ni vet - fick pris som årets manliga idrottare. Varför han fick det? Jo, han hade lyckats vinna två tävlingar på Europatouren. Det är - och denna jämförelse är mycket bra - som om Robin Söderling skulle få det nästa år om han lyckas vinna två turneringar på ATP-touren 2009. Och då pratar vi inga Grand Slam. För i golfens majortävlingar var Robert Karlsson inget toppnamn.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Annars var galan precis så blek som den bara kan bli när SVT är producent. Att ha prisutdelare som Anneli Alhanko och Elisabeth Höglund säger det mesta. Eller artister som Tommy Körberg och Malena Ernman. 
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men en sak var jäkligt bra. Att inte hästgubben vann Jerringpriset - eller något annat pris heller, för den delen. Vi skojade om det på pressläktaren. Om han nu skulle vinna, vem skulle då få priset? Gubben? Eller hästen?
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=49</link>
<pubDate>2009-01-20 00:32:17</pubDate>
</item>

<item>
<title>Trötta ut er med Wilander...</title>
<description>Skulle kunna dra bra Mats Wilander-historier tills ögonen kräks. Det finns en del. Den som såg &quot;Tennisprinsarna&quot; i SVT förra veckan kanske förstår. Storyn om hur Ivan Lendl förnedrade en bakfull &quot;Wille&quot; som hade lånade kläder, lånade skor och lånat racket med 6-0, 6-0 i en uppvisningsmatch var bra. Den är dock konsumerad, så att säga. Men - att detta verkligen blev drivkraften för Mohedas största idrottsman (förlåt mig, Niklas Jihde!) att bli världsetta visste inte ens jag.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&quot;Tennisprinsarna&quot; var en intressant dokumentär på det viset att man förflyttades tillbaka i tiden, till då, till 80-talet, till ballongtennisen och till . .. . Gerulaitis och Vilas. Alla som växte upp då minns det som i förrgår. Alltid runt skolavslutningen, den där fredagen, cyklade man i Tommy Prim-fart på gångvägarna bland nyponbuskarna för att hinna hem till semifinalerna i Öppna franska mästerskapet. Lendl. McEnroe ibland. Wilander. Noah. Leconte. Clerc. Ljuv, ljuv musik, och en domare som sa &quot;advantage, Wilandööööör&quot;.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men snubbarna bakom &quot;Tennisprinsarna&quot; kunde ha levt lite mer i nutid, mot framtid. Vem kan förklara dagens nedgång i tennisen bättre än Edberg, Wilander och Järryd? Knappast någon. Men jag saknade ett resonemang, lite förklaringsmodeller.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Varför Sverige hade arton spelare i en Grand Slam-turnering, femton spelare bland världens hundra bästa och fem på tio-i-topp . . . går inte att förklara. Däremot finns det otroligt många faktorer som gör att vi inte är ledande i dag. Den viktigaste och mest bortglömda (nej, det handlar inte om att svenska tränare är dåliga, att svenska tränare flyttar utomlands, att klimtatet är fel, att andra sporter lockar över barn och ungdomar) är följande:&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Genom Björn Borg blev tennis en folksport i Sverige. Ungefär tjugo år senare blev tennisen en folksport i Spanien, i Frankrike, i Sydamerika - och i Ryssland och sedermera resten av gamla öst-Europa. Plötsligt började sextusen sexåriga Moskvakillar börja tennis varje höst. Tidigare hade det varit de sex vars föräldrar hade råd.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ett större urval ger en bättre topp. En lite mindre urval ger en sämre topp. Så enkelt och banalt är det. Varför frågade de inte mig?






&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=48</link>
<pubDate>2009-01-12 20:02:56</pubDate>
</item>

<item>
<title>Årets....</title>
<description>Traditionellt krönikerande årets sista dag brukar innebära någon form av lista, någon form av  uppräkning av &quot;Årets...&quot;. Så också här, på denna blogg. Häng med, nu kör vi.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets nykomling: Spelbloggen.nu. Öppnade den 5 juni, och hade 72 unika besökare denna första dag. Nu ligger vi stadigt på 5 000 i veckan. Men det är vi långtifrån nöjda med. Vi ska dubbla det. Minst. Tror mycket på det forum som kommer att öppna efter helgerna - där alla som läser bloggen får vara med, tycka till, komma med tips.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets konkurrent: Ser faktiskt ingen sådan. Ser inte andra spelbloggar eller speltips-tjänster som konkurrenter. Vi försöker alla att göra vårt bästa - för oss själva, och inte minst för våra läsare.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets bästa rek: Måste ha varit Uefacupmötet mellan Schalke 04 och Paris SG. Kvällen före bestämde sig ostronätarna för att lämna sju ordinarie spelare hemma och ställa upp med ett rent juniorlag. Detta nådde uppenbarligen inte spelbolagen, som gav runt 2,00 på vinst för det tyska hemmalaget. Schalke vann också med 2-0 efter 90 minuters spel mot ett mål.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets sämsta rek: Massor. Ingen nämnd, alla glömda.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets respons: Gillade såklart när branschtidnignen Resume skrev om oss - och lade ut texten i exakt samma ögonblick som bloggen öppnade. Annars: en snubbe som kallar sig Dave och som av allt att döma bor i Norrköping var aktiv under början av hösten. Kicken kommer och går och är alltid läsvärd sedan han visat mod och vågat sluta skriva &quot;våga vinna&quot;. Zteffo har börjat skriva alltmer. Fortsätt eller börja! Kommentera, såga och filosofera!
&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Årets tips: Den 11 oktober kom ett mejl från en läsare som heter Dennis och han hade ett insidertips på en division 2-innebandy-match mellan Hagfors och Norrby. Han lovade att Norrby skulle vinna med minst fem mål. Laget vann med åtta eller nio mål, och tvåan gav 2,00 gånger pengarna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets bästa spel: Procentuellt sett måste det vara underspel (färre än 5,5 mål) på elitseriehockeyn. Det görs mindre mål än någonsin tidigare. Oddsen ligger i regel mellan 1,60 och 1,80. I vissa omgångar har fem av sex matcher gått in. Bloggen har fått in 16 av de 19 senaste.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets sämsta spel: Har förlorat en del pengar på Frölunda de senaste åren, men nu verkar det som om göteborgarna har stabiliserat sig. Bayern Münchens usla ligastart den här hösten kändes i plånboken.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets pekpinnar: Tja, det gamla vanliga. Spela aldrig på ryska tennisspelare. Om de inte är allierade med någon spelmaffia, så är de nyckfulla humörspelare som aldrig går att lita på. Spela alltid FÖRLUST för Vince Spadea om turneringen går på en ort där det kan finnas mycket kvinnlig fägring eller nattklubbar som håller öppet sent. En festprisse utan dess like. Spela alltid FÖRLUST för bröderna Rochus om underlaget är något annat än grus. Spela alltid FÖRLUST för Jonas Björkman ... nej, just det, han har ju lagt av.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets blogg: Spelbloggen.nu, såklart.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets spelbolag: Betsafe. Spännande, litet, nytt - men med bra odds, tidiga odds, och en lättmanövrerad hemsida.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets youtubeklipp: Händelsen har några år på nacken, men när Andy Roddick drar en serve och bollen liksom borrar sig ner och fastnar i gruset slår det mesta.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Årets Zlatan: Zlatan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Gott Nytt År
 
    &lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=46</link>
<pubDate>2008-12-31 18:09:49</pubDate>
</item>

<item>
<title>Önskelista för 2009</title>
<description>När jag häromveckan åt julbord hos Lars-Åke Lagrell och Lars Lagerbäck undrade den sistnämnde om vi inbjudna journalister tänkte ta upp gratislunchen i vår kommande deklaration. Jag vet inte om det var ett försök från den före detta gymnastikläraren att vara rolig, men jag förstod aldrig riktigt poängen eller humorn i det. Men god mat var det, och Lagerbäck presenterade en trupp till vinterturnén och på en direkt fråga från mig svarade han:&lt;br&gt;
– Om två spelare har bedömts vara lika bra har vi valt den yngre.&lt;br&gt;
Uttalandet är sensationellt, eftersom den nuvarande landslagsledningen aldrig tidigare har tagit någon sådan hänsyn. Alltid något.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vi står inför ett sjukt spännande – och avgörande – landslagsår. Ska Sverige lyckas kvala in till sitt sjätte raka mästerskap? Jag tror inte det. Vi har för dåligt försvar för att klara av det. Tyvärr.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men nu är det jul, och då ska man vara glad och positiv och ha en framtidstro som kan flytta berg. Här är min högst personliga önskelista för 2009:&lt;br&gt;
* Att Joachim &quot;Pim-Pim&quot; Johanssons kropp verkligen håller för fler än tre matcher och att han arbetar sig uppåt på världsrankingen.&lt;br&gt;
* Att Robin Söderling etablerar sig som en topp-tio-spelare och når åtminstone en Grand Slam-semifinal.&lt;br&gt;
* Att Sverige verkligen tar full pott i VM-kvalet och tar sig till Sydafrika. Där ingår bland annat seger mot Portugal - borta.&lt;br&gt;
* Att Nanne FF klarar det som ingen har lyckats med sedan Nanne IF gjorde det, tar sig till Champions League.&lt;br&gt;
* Att Bayern München vinner Champions League.&lt;br&gt;
* Att Zlatan Inbrahimovic tar ytterligare ett steg och att han om ett år inte anses vara nia i världen utan kanske trea. Eller tvåa. Eller etta.&lt;br&gt;
* Att Henrik Larsson blir uttagen till landslaget i innebandy.&lt;br&gt;
* Att Charlotte Kalla vinner lite mästerskapsmedaljer.&lt;br&gt;
* Att Linus Thörnblad slutar att vara sämst när det gäller.&lt;br&gt;
* Att jag kommer att få in ännu massa mer sköna speltips och att sidan får ännu fler besökare och att alla blir nöjda och glada.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Finns den tomte som kan komma med detta till mig?
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=45</link>
<pubDate>2008-12-24 11:25:29</pubDate>
</item>

<item>
<title>Sången de spelar när matchen är slut</title>
<description>Har i en massa år hävdat att Fairytales of New York med The Pouges är tidernas bästa julsång. Men nu är jag inte så säker länge. Jag har, precis som många andra, fallit pladask för den nya skotska gruppen Glasvegas. Deras julbidrag A snowflake fell (and it felt like a kiss), är alldeles makalöst bra. Får ge den några år, sedan kan den absolut konkurrera på allvar.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är förmodligen rätt svårt att skriva bra julsånger, eller bra sånger överhuvudtaget. Det bör ha varit hösten 1989, eller så var det 1988, och det var en sådan där oktobersöndag med tandläkarväder. Vi skulle spela allsvensk tennismatch borta mot Uddevalla och just den här dagen förstärkte vi vårt lag med Jonas B Svensson, som några år senare var världstia och semifinalist i Paris.
&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Jonas berättade:&lt;br&gt;
- Före jag ska gå in och spela match finns det en låt som jag alltid vill lyssna på i min freestyle. Walking on Sunshine med Katrina and the Waves. Den gör mig glad!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Några somrar tidigare hade jag haft mitt första möte med Mats Wilander. Det var i omklädningsrummet under centrecourten i Båstad, under den läktare som vetter mot havet. Jag hade tränat och skulle in och duscha och där satt han på en bänk. Mats Wilander. Han låtsades att racketen var en gitarr, han stampade med ena foten i en sorts takt, han sjöng:&lt;br&gt;
- It´s the final countdown, ta da daaa da . . .&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Någon gång i den här vevan vann Stefan Edberg Wimbledon två gånger, 1988 och 2000. I samband med någon av de vinsterna fick han frågan i en kvällstidning:&lt;br&gt;
- Vilken tycker du är tidernas bästa låt?&lt;br&gt;
Varpå Edberg svarade:&lt;br&gt;
- Sultans of Swing med Dire Straits!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tre topp tio-spelare i tennis. Tre världsstjärnor. Tre musiksmaker. Undra vilken julsång de allra helst lyssnar till?


&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=44</link>
<pubDate>2008-12-18 17:46:52</pubDate>
</item>

<item>
<title>Jihdes avsked</title>
<description>Niklas Jihdes sista landskamp i innebandy. Vi stod och snackade i den mixade zonen efteråt. På kvällstidningsspråk &quot;rasade han&quot; mot domarna. Men Sveriges meste landslagsspelare, bäste målskytt och meste poängplockare var också tagen av sitt egna farväl. Tårarna kom.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För hundra år sedan, ungefär, mötte jag Jihde i innebandy och när han nu lägger av känns det som om . . . åren har gått. Backa sju-åtta år, och man hade spelat mot hälften av landslagskillarna i alla fall. Jihde var den sista. På något sätt känns det sorgligt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag minns hans första VM. Det gick också i Prag, för tio och ett halvt år sedan. Jag minns alla hans VM eftersom jag har bevakat samtliga, men det jag kanske kommer i håg allra mest är pressrummet i Oslo efter finalvinsten mot Finland år 2000. Jihde hade varit petad. Han var sur som en ättikaspetsad citrondricka. Nu stod han i mixade zonen och såg tillbaka:&lt;br&gt;
– Jag var en bortskämd diva då. Under VM-turneringen i Norge fick jag knappt spela en minut. I stället åt jag massa god mat och gick upp tre-fyra kilo. Det var en käftsmäll för mig, den turneringen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utan petningen hade han inte varit där han är i dag. Något halvår efter den där händelsen spelade Pixbo mot Finspång. Jihde hörde &quot;hur en bänkgubbe i Finspång satt och skrek tjockis&quot; efter honom. Det var droppen. De två händelserna gjorde honom till en mycket mer seriös idrottsman.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jihde och hans förre vapendragare Magnus Augustsson har båda varit en dröm att jobba med. De pratar i rubriker, de vet vad det handlar om, de levererar. Jag föreslog för Jihde att denna duo borde ta över landslaget. Det skulle bli betydligt roligare presskonferenser och även fler helsidor i tidningarna.&lt;br&gt;
– Det kanske vore något! En sak är i så fall säker. Vi skulle inte hålla på med någon jävla medieträning av spelarna, sa Jihde.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vi spelade mot varandra på parketten i Växjö idrottshall hösten 1994, när Niklas Jihde fortfarande tillhörde Hovshaga. Det känns som en annan tid. För Niklas Jihde har det gått en hel och lång och väldigt framgångsrik karriär sedan dess. Det är väl det som kallas livet.

&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=43</link>
<pubDate>2008-12-16 11:14:54</pubDate>
</item>

<item>
<title>Ulf Schefvert som ledare...</title>
<description>Det är lite lustigt. Varje gång man träffar Ulf Schefvert – eller som nu, när man ser damernas förbundskapten i handboll på tv var och varannan dag – så går det en lätt rysning genom kroppen.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var i mitten av 1980-talet och vi var i Halmstad på elitidrottsläger för unga talanger. Personalen på Sannarpsskolan där vi bodde var under den här veckan och de här åren ideella ledare från de lokala föreningarna. Det var alltså människor från Halmstads BK, från Astro och Halmia och Leikin, från Drott . . . &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ganska snart fick många av oss en speciell relation till Ulf Schefvert. Han var rätt högljudd, ganska flängig. Han syntes och hördes. Och efter ett par dagar hamnade han bakom oss i en svängdörr, varpå en kompis mycket medvetet och med full kraft slängde bak svängdörren. Den tog Schefvert rätt i pannan, men han förstod aldrig – tack och lov – vad som hade hänt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var inte det att vi inte gillade Schefvert. Det var snarast någon sorts mystisk hatkärlek. Vi var där, på Sannarpsskolan, tre somrar i rad och en vecka om året. Det var fantastiskt roligt, oerhört tufft.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vi tränade sex timmar om dagen. Sex. Timmar. Om dagen. Utöver det var det teorilektioner, frukost, lunch, mellanmål, middag. Ett par av kvällarna någon utflykt, som att se HBK på Örjans Vall eller åka till ett stort utomhusbad som jag har glömt vad det heter. Man var alltså trött när kvällen kom, riktigt jävla trött.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Och varje morgon var den andra lik. Klockan var kvart över sex. Vi sov på luftmadrasser i vanliga skolsalar och Ulf Schefvert hade fixat så att han kunde sjunga i en mikrofon så att han hördes i alla högtalare, i alla salar. Det var inte supermysigt att vakna upp till hans falska stämma, alltid till samma sång:&lt;br&gt;
– God morgon, god morgon, hör fåglar kvittra glatt, god morgon god morgon i kör!
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=42</link>
<pubDate>2008-12-09 15:04:53</pubDate>
</item>

<item>
<title>De utdöende idrottstyperna</title>
<description>Var i Berlin nyligen, hade svårt att somna en av nätterna, och de märkligaste av tankar dök upp. Jag tänkte på Arne Hegerfors, Stefan Edberg och Glenn Hysén. Vad har de gemensamt, förutom att den förstnämnde har kommenterat massor av idrottsevenemang där de två andra har varit med?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jo, dessa tre personer är av en utdöende eller redan död art. Jag menar då inte att de, liksom alla andra, bli äldre för varje dag som går. Jag tänker på något helt annat och som är ganska intressant, faktiskt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I en tid där sportkommentatorn ska vara lillgammal (Chris Härenstam), en hejarklacksledare (Lasse Granqvist) eller en snustorr faktaförmedlare (Henrik Strömblad) känns Arne Hegerfors och hans extremt dåliga humor plötsligt saknad.&lt;br&gt;
- Det står ett ett på tröjan, och det står 1-1 i matchen, som han säkert har sagt under hundra hockeysändningar när en spelare med nummer elva har zoomats in och båda lagen har gjort varsitt mål.&lt;br&gt;
Eller:&lt;br&gt;
- De hade fem, men de ville ha sex! Och det fick de när &quot;Foppa&quot; tryckte in den!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Hegerfors kommentatorsstil har manövrerats ut på samma sätt som Stefan Edbergs eleganta spelsätt. Det känns overkligt att det en gång fanns en konflikt mellan baslinjespel och serve-och-volley-tennis. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Förmodligen var det killar som Goran Ivanisevic och Rikard Krajicek som i förlängningen satte stopp för den edbergska stilen. Kanonservarna gjorde att bollarna blev trögare, att vissa banor (grus) blev snabbare och andra (gräs) långsammare. I dag är skillnaden mellan grus och gräs hårfin, två bokstäver ungefär, och därför finns det bara plats för baslinjedunkare.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Glenn Hysén, då? Jo, han var den där typiske mittbacken som fanns i IFK Fjärås, i Åshöjdens BK, i IFK Göteborg, i Liverpool, i varje landslag. En rätt lång kille som hade två specialiteter: glidtacklingar och huvudspel. Spelare med ett så begränsat cv har möjligen fortfarande sin speciella och viktiga roll i de lägre divisionerna, men det finns ingen plats på absolut toppnivå. Den enda som kan påminna om den hysénska spelartypen är väl John Terry.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Om Hegerfors, Edberg och Hysén har ytterligare något gemensamt vet jag däremot inte. 
 


 &lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=41</link>
<pubDate>2008-12-01 19:13:44</pubDate>
</item>

<item>
<title>Allsvensk stjärna i bråk på krogen...</title>
<description>Det är inte så att jag har skrivit en uppsjö av artiklar som är värda uppmärksamhet. Men vissa. Jag hade en otroligt lång intervju med Zlatan Ibrahimovic hösten 2005 när han bojkottade i stort sett alla andra svenska journalister. Tio år tidigare, sommaren 1995, fick jag ensamrätt på en intervju med Mats Wilander efter hans kokainskandal. Det är två rätt bra exempel på jobb som borde ha utlöst en arsenal av frågor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tror någon att vänner och bekanta hörde av sig? Tror någon att det fanns någon som var nyfiken? Nej, det var lugnt på alla fronter, måste jag säga.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men så fort en kvällstidning har en löpsedel i stil med &quot;Allsvensk stjärna i bråk på krogen&quot; eller ännu hellre &quot;Landslagsman fast för rattfylla&quot; då piper mobilen, då plingar mejlprogrammet, då printar faxen. Då vill ALLA veta. Vem? VEM? VEM???&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För att göra det enkelt för alla, kommer här ett litet lexikon som ska underlätta förståelsen av kvällstidningarnas löpsedlar och förstasidor:&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Allsvensk stjärna = förmodligen en spelare som under ett års tid, max, har varit med i en allsvensk trupp. Har på sin höjd gjort ett inhopp eller två.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Landslagsman = i regel någon som har representerat Sveriges U17-landslag i bågskytte eller någon annan mediaskygg idrott. Alltså totalt okänd. Kan också vara en boxare och kan då också, om han är tillräckligt bra, kallas för &quot;OS-stjärnan&quot;.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Världsmästare = exempelvis J-O Waldner. Om inte, är det oftast någon som har lyckats i bordshockey, fia utan knuff eller poker.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=38</link>
<pubDate>2008-11-27 19:59:12</pubDate>
</item>

<item>
<title>Sämsta idrottsåret på väldigt länge</title>
<description>Ögnar igenom de tolv nomineringarna till Jerringpriset, och slås av hur frapperande dåligt idrottsåret 2008 har varit. Eftersom det är svenska folkets pris, så kommer det att stå mellan två tjejer och en Zlatan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Att Sanna Kallur finns med i snacket kan bara det förefalla lite märkligt. Jo, men hon satte faktiskt världsrekord. Inomhus. På udda distansen 60 meter häck. Men hela utesäsongen – och därmed också OS – försvann på grund av skador.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Charlotte Kalla är en &quot;ny Sanna&quot; och ännu en efterföljare till Magdalena Forsberg; skidskytten som vann Jerringpriset fyra gånger. Dessa tre idrottstjejer är så hurtfriska, så mycket granntjej, så äkta, så trevliga utan överdrift, så väldigt mycket lagom att de går hem i varenda lägenhet och rödmålad stuga. Charlotte vann Tour de Ski, men det skulle vara mycket märkligt om man kan få Jerringpriset för något sådant. Det var inget OS. Inget VM. Det var en utdragen världscuptävling.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Då återstår bara Zlatan den store. Men har han gjort sig förtjänt av priset? I våras missade han flera månader när Inter spelade viktiga ligamatcher för att vinna guldet. Det blev &quot;fiasko&quot; i Champions League. Och Zlatan gjorde sannerligen inget sprakande EM. 
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En outsider är Emma Johansson, cyklisten som tog OS-silver i ett linjejopp. Men ska ett silver ge ett Jerringpris? Knappast. Men bara att tanken finns och förslaget föreslås säger en hel del om det dystra 2008.
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=37</link>
<pubDate>2008-11-24 14:59:02</pubDate>
</item>

<item>
<title>Zlatan log när Lagerbäck surade</title>
<description>Zlatan log och sa några sköna saker i går. Som:&lt;br&gt;
– Alla vill vara som Pelé, men ingen kan bli som honom.&lt;br&gt;
Eller:&lt;br&gt;
– Nu är jag på Pelés nivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det finns nog inte en enda vettig människa som kan ha något att invända mot att världens bästa Zlatan blev historisk och fick sin tredje guldboll. Konkurrensen från andra svenskar på absolut toppnivå ute i världen är inte direkt mördande. Desto mer märkliga var en del andra priser under fotbollsgalan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Går det att jämföra en allsvensk kille som varit med i landslagstruppen ett par gånger med en som spelar för ett europeiskt storlag, som är ordinarie i blågult och som spelar i Champions League? Tydligen inte, tycker de som utsåg nomineringarna, eftersom Viktor Elm blev årets mittfältare och Kim Källström inte ens var med bland de fyra . . .&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den utmärkelsen var ungefär lika löjlig som årets målvakt. Johan Wilandh fick priset. Han är en hygglig kille som har gjort en bra säsong i Elfsborg. Men han har inte stått i Premier League eller PSV Eindhoven eller EM eller Champions League under 2008. Det har Andreas Isaksson gjort. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men kvällens mest egendomliga belöning gick till Frida Östberg. Hon har slutat spela fotboll, hon var som bäst för fyra-fem år sedan, hon har haft en jobbig säsong, hon gjorde ett direkt dåligt OS. Hon. Utsågs. Till. Bäst. Vad säger det om svensk damfotboll 2008? Jo, att tolv av de femton bästa spelarna i damallsvenskan är utländskor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kvällens höjdare var annars Håkan Hellström. Han sjöng om Gbg-regn och berättade anekdoter från scenen och efteråt var jag ju bara tvungen att intervjua honom lite. Vi snackade om Pelé, om Zlatan – och när Håkan fick frågan vilken som är världens bästa fotbollslåt svarade han:&lt;br&gt;
– Gårdakvarnar och skit, den som jag själv har skrivit. Det är en bra fotbollssång!
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Surast av alla i Globen var nog den före detta gymnastikläraren. När en annars rätt formsvag Jörgen Mörnbäck gjorde en klockren imitation av förbundskaptenen såg den härmade ut att komma från en helt annan planet. Lagerbäck var totalt nollställd och verkade inte förstå någonting. 
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men Zlatan log.


&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=36</link>
<pubDate>2008-11-18 14:57:54</pubDate>
</item>

<item>
<title>Henke och innebandy</title>
<description>Jag kunde ha gjort det. Tunnlat honom. Men jag gjorde det aldrig. Däremot visste vi alla i början av 1990-talet att Viskan hade en bra forward. Henrik Larsson, hette han, men vi mötte dem  ju aldrig. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu kanske han ska spela i Superligan i innebandy. So what? Vad kul. För Henke, för innebandyn, för HIF.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Just det. Jag glömde ju den före detta gymnastikläraren. Han tycker nog inte att det är så kul. Han uttalar sig i vanlig ordning kryptiskt och konstigt, men om Henke vill just detta – vore det inte kul?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Att Henke dominerar allsvenskan som han gör är ett underbetyg åt … allsvenskan! Om han tar några byten i sista perioden mot Mullsjö är det inte samma sak. Det är en stor skillnad. Superligan är bättre än allsvenskan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var DIT jag ville komma!


&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=35</link>
<pubDate>2008-11-16 02:06:28</pubDate>
</item>

<item>
<title>Marta är bäst i världen</title>
<description>Hur kan man inte gilla Marta? Frågan är kanske dumt ställd, eftersom jag inte vet någon som tycker illa om henne.  Jag har hängt med henne ett par dagar i ett Umeå där det är kallt som fan och bästa repliken hade hon nog när vi satt på Waynes Coffee:&lt;br&gt;
– Jag känner mig ganska utvilad… Hur länge jag sov? Ja, jag gick väl upp halv elva i dag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I Umeå får man vänta minst tjugo minuter på en taxi. Bara så att ni vet. Därför var det en stor tur att jag var ute i god tid. Marta gjorde 1–0-målet mot Arsenal efter exakt 23 sekunder. Sedan bara fortsatte det. Hon gjorde tre till och avancemanget var så självklart. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Marta är så liten, men ändå så stor. Hon har ett leende som kan smälta glaciärer, hon har ögon som är fulla av så mycket bus. Och ändå har hon ett djup, ett allvar, ett mörker – som kommer fram om man pratar om uppväxt och fattigdom och Brasilien. Och barn.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Marta gillar pyttipanna, hon vill ha socker i sin latte, hon kallar sin vän Ronaldo för Fenomeno (och säger också att han är ”den riktige Ronaldo&quot;, till skillnad från den där Cristiano i United). Marta tycker också om att showa. Och den som såg matchen mot Arsenal måste ju bara instämma i detta:&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Marta är Maradona. Hon har samma rörelseschema, samma känsliga vänsterfot, samma blick, samma teknik, samma funktionalitet (som en viss före detta gymnastiklärare skulle ha sagt). Hon är bäst i världen, helt enkelt, och det är riktigt häftigt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Mina råd är inte värda så mycket ens på Blocket. Därför kommer det här helt gratis. Snälla Marta: Trissa upp lönen i Los Angeles så mycket det går. Åk dit, bli affischnamn, spara och spendera och skicka hem. Och flytta sedan hit igen, till Sverige, och förgyll vår vardag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Allt det du kan få och säkert mycket mer är du värd. 
&lt;br&gt;
Du är ju bäst.



&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=34</link>
<pubDate>2008-11-13 01:41:13</pubDate>
</item>

<item>
<title>AIK mår riktigt dåligt</title>
<description>Jag minns mitt första möte med Ola Andersson. Jag tror inte att han gör det. Det var på Cypern 1997, och vid den här tiden åkte i stort sett alla allsvenska klubbar på träningsläger samtidigt och till samma plats. Först Cypern, sedan La Manga i några år.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ola tyckte att han fick för lite uppmärksamhet eftersom jag stod och intervjuade därvarande sportchefen Stefan Söderberg. Den lille mittfältaren var 31 år då, men som en liten buspojke. Åren har gått sedan dess, våra vägar har korsats i massa olika sammanhang, och är det någon gång jag INTE vill vara Ola Andersson så är det i dag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Hela AIK stormar och det är krypskytte, taktikutspel, ryggsparkande utan dess like. Rikard Norling får gå och det är inte så konstigt med det. Han har misslyckats. AIK blev bara femma. Sedan går det att diskutera varför han inte har gjort bättre resultat.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Frölundas starke man (ja, vi pratar fortfarande fotboll) Bertil Kristiansson har sagt många roliga saker. En av dem:&lt;br&gt;
– Det går inte att göra hjärnkirurg av en gatsopare!&lt;br&gt;
För att applicera det på AIK: Det är i stort sett omöjligt att skapa ett guldlag av en samling medelmåttiga spelare. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det finns tre typer av allsvenska klubbar i dag. IFK Göteborg satsar på ungt, på hemvävt, på lokalt. Kalmar FF gör likadant – men väljer att plocka in spetskompetens i form av två, tre eller fyra brasilianska spelare. Och sedan finns det de där föreningarna som köper och köper utan eftertanke. Djurgården är ett bra exempel. AIK ett annat.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är obegripligt varför Ola Andersson har åkt i skytteltrafik till Sydamerika för att hämta hem den ena bänknötaren efter den andra, härlige Ivan Obolo undantagen. AIK anno 2008 var ett av allsvenskans mest själlösa lag. Hur lätt är det då, oavsett om du heter Rikard Norling eller José Mourinho, att skapa ett vinnande lag och koncept?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
När Viasat-gurun Bosse &quot;Skytteholm&quot; Petersson går ut och säger att det är helt ofattbart hur AIK kan göra sig av med Rikard Norling – ja, då framstår det som en självklarhet att Järfällakillen faktiskt får foten. Han har inte presterat tillräckligt. En omstart i Norrköping kanske inte är så fel?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Fler borde försvinna. Många fler. Inte minst ett antal spelare. AIK måste skapa sig en grund att stå på, en filosofi att verka efter, en vision att tro på.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Och Ola Andersson borde bli tv-expert på heltid igen.


 

&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=33</link>
<pubDate>2008-11-10 17:57:05</pubDate>
</item>

<item>
<title>Träffen med Maradona</title>
<description>Jag har bara träffat Diego Maradona en enda gång. För ett par år sedan fick jag min första och hittills enda dejt med mannen som har vunnit ett VM helt själv och som naturligtvis är världens bäste genom tiderna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var på ett flådigt hotell i centrala Stockholm. Maradona ställde upp för den svenska pressen i 13 minuter och 23 sekunder i en mycket ineffektiv presskonferens som hela tiden behövde tvåvägsöversättning.  &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Maradona svamlade om Gud, om sina döttrar, om kärleken till fotboll. Han var på turné med ett gäng slocknade argentinska stjärnor i en inomhusvariant av fotboll som kallas showball.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kvällen efter var det match mot en svensk konstellation i Globen. Diego Maradona var rätt överviktig, men hade en sådan enorm känsla kvar i sin vänsterfot att det inte var klokt. Jag pratade med Anders Limpar efteråt, som hade varit den svensk som utmärkt sig mest, och han sa först bara:&lt;br&gt;
– Jag är tårögd!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Limpar fortsatte efter ett tag:&lt;br&gt;
– Jag mötte honom två gånger i Italien när jag spelade där. Då var han tjugo gånger bättre, ungefär. Men ändå . . . jag har inga ord för det här. Sättet han kan lura en back på, precisionen han slår sina passningar med. Det är helt, helt fantastiskt att än en gång få spela mot en sådan spelare. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu när det ryktas – för det är väl ännu inte klart? – att Diego Armando Maradona ska bli en sorts ny förbundskapten i en jätteorganisation i Argentina kan jag inte låta bli att tänka på vårt hittills enda möte. På hur folk försvann från den där konferenslokalen efteråt. På hur jag gick fram till bordet där Maradona hade suttit, där det låg ett ensamt papper kvar.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
På det där papperet hade han skrivit ”Maradona” på ett ställe, ”futbol” på ett annat. Och han hade kladdat ner siffran ”86” upprepade gånger.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag ångrar så att jag inte tog med mig papperet, som ett minne.



&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=32</link>
<pubDate>2008-11-03 17:45:58</pubDate>
</item>

<item>
<title>En vanlig dag i Groningen</title>
<description>”Det är på gränsen. Nu har det gått så pass bra, så då är det lugnt, men om vi börjar förlora får vi nog skärpa till oss”, sa Fredrik Stenman när jag träffade honom och de andra svenskarna i Groningen häromdagen. Han åsyftade snacket i omklädningsrummet. Den nordholländska klubben har fyra svenskar. Gissa vilket språk de talar med varandra?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Någon timme tidigare stod vi i den holländska dimman och tittade på när Groningen tränade. Vinden rev och slet, luften var rå och samtidigt fuktig, det var fyra eller max fem grader. En t-shirt och en sorts jeansjacka från Armani Exchange i New York var naturligtvis alldeles för lite kläder, men det var såklart självförvållat.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Marcus Berg hade tidigare på dagen berättat att ”det är några gamla gubbar som alltid är på våra träningar”. Mycket riktigt. En av dem är väldigt pratsam och cyklar tre kilometer enkel väg varje dag oavsett väderlek – för att titta på träningen. Han är djupt imponerad av de svenska spelarna. Han minns Magnus ”Ölme” Johansson. Han älskar sitt Groningen och att se på kvadraten och skotträning och passningsövningar och nerjoggning och stretchning.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Efter ett tag kommer fystränaren Jan Arend och ställer sig och börjar prata. Eller fråga. Han vill veta allt om Robin Söder. Precis allt. IFK Göteborgs unga stjärnskott verkar stå väldigt högt på önskelistan hos Groningen. ”Hur bra har han varit i senaste matcherna?”, ”Är han lagkapten i ungdomslandslaget”, ”Vad är hans främsta styrka?”. . . &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Efter träningen, när Stenman säger det där om att svenskarna nog måste skärpa till sig och åtminstone försöka prata lite holländska, ska vi ta några bilder. Spelarna är fortfarande i omklädningsrummet på Groningens hemmaarena Euroborg när Marcus Berg sms: ar: ”Fråga om de kan låsa upp för er så att ni kan komma ut på läktaren. Vi tar spelargången. Om de är dryga och inte vill så får jag komma upp och säga till dem.” Det behöver han aldrig göra. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
När vi har tagit bilderna, när arbetsdagen går mot sitt slut, dröjer sig Petter Andersson kvar lite.&lt;br&gt; 
– Jag var visserligen proffs i Hammarby också, men nu känns det ännu mer som att man är proffs. Jag är bara här för fotbollens skull. Nu är jag verkligen proffs.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Inga stängda dörrar, inga problem, inga konstigheter. Groningen är en proffsklubb, och där känner man sig välkommen. Alltid något.


&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=31</link>
<pubDate>2008-11-01 14:15:35</pubDate>
</item>

<item>
<title>När minnet sviker . . .</title>
<description>Fick ett mejl under eftermiddagen. Det stod: ”Efter nästan på dagen 15 år ska jag på lördag göra comeback som seriespelare i tennis”. Inget konstigt med det, inte alls. Allsvenskt a-lagsspel har blivit veterantennis, men det märkliga är att svarsmejlen – vi var väl fyra på den där utskickslistan – började trilla in direkt. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
”Alla” de andra kom plötsligt ihåg den där avskedsmatchen på det blanksnabba golvet i Vetlanda, en kulen novembersöndag 1993. Grejen är att ”alla” inte var med. Ingen av ”alla” var med. Det var i stället jag, den comebackande snubben som skickade ut det första mejlet såklart – och en kille som bor i USA sedan många år och som ingen av oss har kontakt med. Tiden är inte snäll mot någon; allra minst mot goda historier och häftiga minnen. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det finns mängder av liknande historieförfalskningar – hos alla. Jag gjorde några år i BK Bananen, ett korplag i fotboll där allas bäst-före-datum var passerat sedan länge. Det hette att lagkaptenens ex-flickvän hade varit med en gång för hundra år sedan som åskådare och efter matchen fått frågan:&lt;br&gt;
– Var det kul?&lt;br&gt;
Varpå hon ska ha svarat:&lt;br&gt;
– Kul? Det var det tråkigaste jag har gjort i hela mitt liv.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För ett par veckor sedan konfronterade jag lagkaptenen med denna korta men pricksäkra story. Han slog bakut direkt, som en ardenner.&lt;br&gt;
– Så gick det inte alls till, utbrast han!&lt;br&gt;
– Nähä, sa jag, och frågade vad som var sant.&lt;br&gt;
Han berättade:&lt;br&gt;
– Det stämmer att hon var med en gång på en korpmatch. Jag avgjorde matchen i sista minuten på en straff. Jag blev så otroligt glad, började göra en massa kullerbyttor och jublade och skrek och höll på i säkert en minut. Efteråt frågade jag vad hon tyckte om min säkra, snygga straff.&lt;br&gt;
– Och vad svarade hon?&lt;br&gt;
– Va? Slog du en straff?
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vårt samtal i ämnet tog inte riktigt slut där.&lt;br&gt;
Han fortsatte:&lt;br&gt;
– Jag var med och sprang en långdistansstafett en gång. Det var en underbart krispig höstdag med hög luft, gula löv och allt det där, ute på Djurgården . . . &lt;br&gt;
– . . . och?&lt;br&gt;
– Det räckte inte. DET var det tråkigaste hon hade gjort i hela sitt liv.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det lustiga, om det nu finns något roligt alls i allt detta, är den sportsliga upplevelsen i den där seriematchen borta mot Vetlanda 1993. Killen som ska göra comeback är på det 43:e. Han är mer tunnhårig nu än då, och han gjorde i det vi alla trodde var ett farväl till tävlingstennisen en otroligt bra insats; det var en av hans allra bästa matcher som seniorspelare. Han slog Joakim Asplund, en erkänt stabil spelare, och han lämnade därmed gasbollarna, singelstolparna och serverutorna bakom sig med ett gott samvete och en fjäder i kepsen.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Just därför har han allt att förlora på en återkomst.&lt;br&gt;
Någon borde stoppa honom.

 


&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=30</link>
<pubDate>2008-10-23 19:06:57</pubDate>
</item>

<item>
<title>Lagerbäck, lär av Ranieri!</title>
<description>För bara lite mer än en månad sedan satt vi tillsammans på en uteservering. Det var en ljummen förkväll i Turin och vi drack läskeblask från det stora i landet i väst till Stureplanspris. Tre euro för tjugo centiliter sötdryck, men det ingick hyggligt nog två isbitar samt en citronskiva i det priset.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Då sa Albin Ekdal:&lt;br&gt;
– Hur ska jag kunna misslyckas? Jag kommer att få en fantastisk utbildning som fotbollsspelare i Juventus, och jag kommer att njuta varje sekund om jag får spela. Men jag räknar inte med det.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I lördags fick Ekdal, som nyss fyllde 19 år, spela sista kvarten i Serie A med sitt Juve. Inte illa pinkat av en kille som tidigare har varit ratad av det svenska U21-landslaget, och som gjorde sin debut där för bara några veckor sedan.&lt;br&gt;
U21-landslaget är speciellt. Där ska inte de bästa killarna spela. Minns bara när Robin Söder, visserligen bara 17 år men ändå målskytt i Champions League–kvalet, inte fick plats i augusti. Han skulle ”skyddas”.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nu är inte poängen med det här inlägget att kritisera varför de bästa unga spelarna inte får vara med i det svenska U21-landslaget. I stället är det ett försök till en hyllning varför det är kul och coolt med tonåringar som trotsar alla äldre förstå-sig-påare och som skiter i allt och tar chansen när de får den.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Lars Lagerbäck och Roland Andersson, de före detta gymnastikmagistrarna, brukar hävda att ålder inte spelar någon roll. Och så tog de tog Niclas Alexandersson varje gång, tar ut Henrik Larsson vid varenda tillfälle. Inget fel i det.&lt;br&gt;
Men när det kommer till de där spelarnas motsatser – de unga killarna – då heter det plötsligt att ”de har för lite erfarenhet” och att ”de måste mogna”.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Varför måste de det?&lt;br&gt;
Varför resonerar inte världens största fuskklubb Juventus likadant?&lt;br&gt;
Eller Barcelona (Messi)?&lt;br&gt;
Eller Milan (Pato)?&lt;br&gt;
Eller IFK Göteborg?&lt;br&gt;
Eller . . .


&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=29</link>
<pubDate>2008-10-20 22:01:03</pubDate>
</item>

<item>
<title>Frölundas usla spel</title>
<description>En polare sa i eftermiddags på en jobbigt knastrig mobiltelefonlinje:&lt;br&gt;
– Sista chansen. Detta är sista chansen. Vinner inte Frölunda mot HV i morgon så ger jag fan i den här säsongen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det kommer han såklart inte att göra. Men ingen kan rymma från sanningen att inget lag i svensk elitidrott har underpresterat så mycket det här årtusendet som Frölunda de senaste åren. Inte ens Malmö FF eller AIK kan bli beskyllda för det, och då måste vi plötsligt dra in fotboll i resonemanget.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Göteborgarna har blivit tilldelade en tränare som heter Ulf Dahlén. Han har varit femtioelva säsonger i NHL och där har han fått lära sig att säga – ingenting. Han tycker fortfarande att ”laget spelar bra”, att han kan se ”bra intentioner” och han tror också ”att det snart lossnar”. Antingen kör han en ledarstil a la Lars Lagerbäck. Eller så är han ute på ubåtsdjupt vatten. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För en vecka sedan var jag på en Frölundaträning. Efter den hängde jag i omklädningsrummet i en halvtimme eller så och pratade med sympatiske Ronnie Sundin, med chefsdiplomaten Niklas Andersson. Två spelare som har varit i föreningen i tusen år tillsammans. Ronnie sa några intressanta saker, lagkaptenen Niklas i stort sett ingen. Sedan snackade jag med målvakten Johan ”Honken” Holmqvist som är ny för året och som skämdes ögonen ur sig (detta var dagen efter 2–8-förlusten mot Luleå).&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Därefter tjötade jag med Tomi Kallio som verkade bedrövad, som hade massor av åsikter, som såg ut att må rätt dåligt på riktigt, och som framförallt påpekade:&lt;br&gt;
– Vi måste våga. Vi måste våga spela hockey. Det går inte att bara kriga, då vinner man inte. Vi måste våga.&lt;br&gt;
Han tyckte också att supportrarna hade all rätt att vara arga och besvikna, att ”hockey är känslor”, och han hoppades att hela laget skulle ta sig samman. Niklas Andersson vädjade till fansen om ”tålamod”.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Frölunda har gjort 26 mål på 12 matcher. Jo, det är sant. 031:arna har snittat ungefär två mål per tillfälle. &lt;br&gt;&lt;br&gt;
Vem vågar? Och hur många fler säger snart inte:&lt;br&gt;
– Sista chansen. Detta är den sista chansen den här säsongen . . . &lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=28</link>
<pubDate>2008-10-17 23:52:32</pubDate>
</item>

<item>
<title>Vem vill ha upp Öis?</title>
<description>Pratade med Marcus Allbäck häromdagen. Han sa:&lt;br&gt;
– Om vi går upp i allsvenskan behöver vi en eller två nya spelare – i varje lagdel!&lt;br&gt;
Jag frågade hur han själv hade det med kontrakt och så, hur han ser på spel med Örgryte nästa år (oavsett division).&lt;br&gt;
– Jo, jag har skrivit . . . Jag spelar nästa år också.&lt;br&gt;
Vilket betyder att Allbäck vill ha en ny kompis i Öis-anfallet, för han lär ju själv platsa, denna Öis-ikon av modern tid.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Efter att ha sett söndagens match på Grimsta IP mellan Brommapojkarna och Örgryte finns all anledning att undra: Vem bortsett från Benny Rosén, familjen Allbäck, Leif Pagrotsky, Harald Treutiger och Fredrik Ohlsson vill se Öis i allsvenskan nästa år?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Öis har ont om pengar och heller ingen publik. Har ni märkt hur de bästa Superettan-lagen gör? Jo, när de spelar viktiga och avgörande matcher i slutet av serien bjuder de på entrén. 
Öis vill ha 4 000 på Valhalla till helgen när de kan säkra allsvensk plats. BK Stjärten fick 1 725 igår mot Mjällby på Rambergsvallen. Assyriska drog åtminstone drygt 6 000 när de mötte Öis för ett tag sedan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Produkten fotboll som visas upp i Superettan är så usel, att topplagen inför de allra viktigaste matcherna måste bjussa på biljetterna.&lt;br&gt;
Det är naturligtvis hyggligt, men det är också illavarslande och farligt. Allsvenskan har 16 lag numera och den som har sett IFK Norrköping spela i år vet att det är minst ett för mycket. Anrika Peking är lika dåliga som Frölunda var 2000, som Enköping var 2004. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag anser att allsvenskan har gått åt fel håll. I stället för 16 lag, borde det vara 10 lag. Alla möter då alla fyra gånger, alla får då 36 matcher och ett tufft schema. Jag är rätt övertygad om att Elfsborg får mer publik när de tar emot AIK och Djurgården än om Sundsvall och Ljungskile kommer på besök.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nästa år kan 16-lags-allsvenskan bestå av åtta lag från Stockholm och Göteborg. Jo, Öis och BK Stjärten lär fixa det. BP tar förmodligen kvalplatsen eftersom Assyriska har hamnat i värsta svackan. Och de rödsvartrandiga kan mycket väl fixa ett kval. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Halva serien från två städer nästa år, alltså. Inte så kul, va? Och tänk vilken spets Superettan skulle få med mitt förslag. 
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=27</link>
<pubDate>2008-10-14 19:29:28</pubDate>
</item>

<item>
<title>Sanningen om Ronaldo</title>
<description>Min nyfunne vän Nuno Luz från Portugal bara log lite snett där nere i korridorerna under Råsunda. Han sa:&lt;br&gt;
– Vad var det jag sa?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ja, vad hade han sagt? Nuno Luz hjälpte mig under veckan med massa bakgrundsinformation om Cristiano Ronaldo. Snubben har ju levt nära superstjärnan i åtta månader, och han visste hur mycket som helst. En del har publicerats i Göteborgs-Posten de senaste dagarna, och bland annat snappade flera andra medier upp Ronaldos svaghet för vackra damer ...
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tänk att Portugals och Manchester Uniteds stjärna har ett helt knippe mobiltelefoner i vilkas telefonböcker han sorterar in flickorna efter hårfärg. Han kallas ”Playboy” kort och gott av lagkompisarna i United, han har en helt egen spegel i deras omklädningsrum och han sms:ade bort hela den senaste europeiska fotbollsgalan.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Cristiano Ronaldo var en rätt blek figur på Råsunda. Det var inte Mikael Nilsson. ”Den funktionelle”, som Lagerbäck kallar honom, var verkligen funktionell. Aldrig har han gjort en bättre landskamp.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det var många som var bra. Daniel Andersson. Zlatan. Samuel Holmén. Daniel Majstorovic. Lars Lagerbäck:&lt;br&gt;
– Jag tycker att vi förtjänade att vinna!&lt;br&gt;
Den före detta gymnastikläraren har rätt. För en gångs skull tycker vi samma sak. Han har ju hyllat matchen mot Trinidad/Tobago, tyckt att Sverige spelade bra mot Tyskland i VM 2006,  påstått att Greklandsmatchen i sommarens EM var riktigt bra. Men, detta var bra.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vad Nuno Luz sa, tidigare i veckan?&lt;br&gt;
Jo:&lt;br&gt;
– Sverige vinner detta. Ni har Ibrahimovic (han kan inte uttala det namnet, hur han än försöker). Vi har ingen sådan spelare, nu när Ronaldo inte är i form. Oavgjort kommer att vara en framgång för Portugal. Då är vi nöjda.












&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=26</link>
<pubDate>2008-10-12 01:41:40</pubDate>
</item>

<item>
<title>Saknaden av Teddy Lucic</title>
<description>&lt;b&gt;Minns det&lt;/b&gt; som i går. Men det var längesen, så väldigt längesen. Det var på Frodevallen – ja, fotbollsplanen hette så och den heter nog detsamma än i dag. Den ligger i Fjärås, tre-fyra mil söder om Göteborg, och detta måste ha varit 1985.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Han var mittback. Jag var högermittfältare i ett klassiskt 4–4–2-system. Vi hade våra duster, och det hade vi haft året före också när vi möttes i Stena Cup-finalen och vi skulle sedermera ha det året efter när vi skulle komma att mötas i Skadevi Cup-kvarten.  
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&lt;b&gt;Men den här gången&lt;/b&gt; var speciell. Jag minns en tunnel, jag minns det mesta, och vi vann med 1–0. Det var den enda gången som IFK Fjärås P72-lag besegrade Lundbys dito. Teddy Lucic var så bra redan i unga år att han spelade med de ett år äldre 72:orna nästan jämt.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kommer ni ihåg majtisdagen när den svenska EM-truppen togs ut i våras? Den comebackande Henrik Larsson fick alla applåder, men det fick på tok för lite uppmärksamhet att den före detta gymnastikläraren Lars Lagerbäck hade glömt Teddy Lucic. Glömt? Ja, förbundskaptenen ringde honom natten mellan måndag och tisdag, vid halv tolvsnåret. Teddy hade just kommit hem till Göteborg efter en match med Elfsborg, till sovande fru och barn, och han skulle lämna besked senast klockan nio morgonen efter.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&lt;b&gt;Vad skulle han &lt;/b&gt;säga till sin familj?&lt;br&gt;
– Jo … Lasse ringde i natt och frågade om jag ville vara med i EM. Jag blir borta fyra-fem veckor, är det okej?&lt;br&gt;
Teddy hade inte fått ett tecken, inte en signal, att han var aktuell. Ändå skulle han fatta beslutet över en natt, när hans livskamrat och barn låg och sov. Han sa såklart nej, men har senare berättat att han absolut hade kunnat tackat ja – om bara frågan hade kommit liiite tidigare …
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag saknar Teddy. Jag vill att han ska vara med mot Portugal på lördag. Teddy Lucic är en gåta, ett fenomen. Förmodligen är han den bästa försvarsspelare som hittills har spelat i det svenska landslaget.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&lt;b&gt;Ja, jag vet&lt;/b&gt; att Björn Nordqvist var bra. Ja, jag vet att Patrik Andersson har vunnit Champions League. Men jag vet också att jag har tunnlat Teddy Lucic.

 

&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=25</link>
<pubDate>2008-10-08 22:37:00</pubDate>
</item>

<item>
<title>Stockholm Open behöver omvårdnad</title>
<description>&lt;b&gt;Det är tennisfeber&lt;/b&gt; i Stockholm. Det snackas inte om något annat. Stureplan eller Stuvsta, Kungsträdgården eller Kungsholmen, Vasastan eller Vallentuna. Spelar ingen större roll var, överallt pratas det game, set and match. Eller? Nej då, skojar bara . . . &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Stockholm Open känns kallare än en natt på ett ishotell efter Roger Federers avhopp. Tävlingschefen Per Hjertquist fick panik, började ringa runt, hade ett tag den nye brittiske stjärnan Andy Murray på gång – men gick bet. Han fick hålla till godo med Joachim ”Pim-Pim” Johansson.
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&lt;b&gt;Hur hett känns det?&lt;/b&gt; ”Pim-Pim” har inte spelat en match på evigheter och meddelade sin pension för all framtid den 1 februari, men nu är han alltså den som ska göra publiken nöjd i denna anrika tävling, i denna underbara tennishall. Federer skulle få 4,2 miljoner bara för att landa på Arlanda. Pengar som efter återbudet har legat och prasslat i Hjertquists ficka. Det intressanta är: Hur mycket får ”Pim-Pim” för att gå in och serva? &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De 4,2 miljonerna var öronmärkta. De var budgeterade. Stockholm Open skulle gå med vinst – ändå. När Hjertquist började jaga Murray var det knappast med orden: ”Du får 500 000 om du kommer…” Summan lär ha varit betydligt högre. Hjertquist och Stockholm Open har egentligen ingen glädje av de där 4,2 miljonerna. De pengarna finns av en anledning: att locka storspelare/publikmagneter till turneringen. Antingen flera. Eller en superstar, en Federer eller en Nadal. 
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&lt;b&gt;”Pim-Pim” kommer&lt;/b&gt; med den oväntade starten i Stockholm Open förmodligen att ha den högsta timpenning han någonsin har haft. Då har grabben ändå varit rankad nia i världen (februari 2005) och tagit sig till semifinal i US Open (augusti 2004). Tack vare sin hästsparksserve och det bleka startfältet kan han säkert vinna ett par matcher. 
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tennisen har den fantastiska rivaliteten mellan Federer och Nadal, men den lider också av att dessa två stjärnor tar glansen av alla andra. Världssjuan David Nalbandian är nu seedad etta i Stockholm. Argentinaren dras med en viss övervikt, och är så tråkig att han kan få en hel Rolexfabrik att stanna. 
&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&lt;b&gt;Nej, någon tennisfeber&lt;/b&gt; är det inte.
Bara feber. Stockholm Open behöver omvårdnad.







 
 
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=24</link>
<pubDate>2008-10-06 18:35:29</pubDate>
</item>

<item>
<title> </title>
<description>&lt;b&gt;Rätt coolt, faktiskt.&lt;/b&gt; Det har gått ungefär tre minuter sedan en Kennedy sköt Ottawa i sank. Då kommer den där pressnubben i Pittsburgh – som ser ut som en exakt kopia av Hallands Nyheters sportchef Anders Flinck, om nu någon vet hur han ser ut – och säger:&lt;br&gt;
– Omklädningsrummet är öppet, det är bara att komma in!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Och där väller vi in. Det är Anrell hit och Roos dit, och den där kvinnan från radiosporten som heter Annika i förnamn och som har haft fler efternamn än någon annan som jag känner får en tillsägelse. Hon slänger nämligen fram mikrofonen mot Tyler Kennedy, matchhjälten, och då kommer en annan ur Pittsburghs mediastab (hur många är de?) och säger:&lt;br&gt;
– Han ska på podiet, han och Sidney Crosby. De får bara prata därifrån!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&lt;b&gt;Men ändå&lt;/b&gt;, där står vi några minuter efter avgörandet och killarna klär av sig och dricker läsk och skrattar … och jag tänker på Lars Lagerbäck. Snart är det en ny vecka med honom. Med fotbollslandslaget. Med Zlatan och Thomas Saleteg och Mikael Nilsson och underbara bullar från Thelins som alltid står i pressrummet. Och silencio stampa, så gott det går. Där är det inget ”välkommen in i omklädningsrummet”, precis. Där är det något helt annat, och det kommer jag att återkomma till, snart, om några dagar.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Men innan jag släpper den första NHL-matchen som någonsin har spelats på svensk is, måste jag berätta vad som händer när jag går ut ur pressrummet strax efter midnatt och droppar den där brickan för ackreditering i en papperskorg. Anrell glider upp, smygande, säger med tveksamhet i rösten:&lt;br&gt;
– Gäller den inte imorgon också?&lt;br&gt;
– Jo, svarar jag. Men jag ska inte hit då.&lt;br&gt;
– Men SÅ tråkigt var det väl inte?&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
&lt;b&gt;Om det var det?&lt;/b&gt; Nej, inte SÅ tråkigt. Absolut inte. Men jag är kluven, vet inte riktigt vad jag ska tycka. Daniel Alfredsson är ju en underbar tvåvägsspelare. Jevgenij Malkin, den 22-årige ryssen i Pittsburgh, en artist långt bortom det vanliga. Sidney Crosby visade vad kan kan några (få) gånger, men han underskattar nog sig själv (eller så är han bara amerikanskt presstränat blygsam) när han säger:&lt;br&gt; 
– Jag tror inte att publiken kom för att titta på mig. Jag tror att de kom för att se Alfredsson i första hand. &lt;br&gt;
Fan tro´t.&lt;br&gt;
Och fan vet vad jag egentligen tycker.


 
&lt;br&gt;&lt;br&gt;&lt;table width='100%' border='0' cellpadding='0' cellspacing='0'&gt;&lt;tr&gt;&lt;td align='right'&gt;&lt;img src='../images/janssons_signatur.gif' align=right&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td  align='right'&gt;Tobias Jansson&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/table&gt;</description>
<link>http://www.spelbloggen.nu/kronikan.asp?item=23</link>
<pubDate>2008-10-05 02:42:55</pubDate>
</item>

</channel>
</rss>

